... i vanlig ordning i jorden så där en sju veckor före jul, men oj vad de drog iväg. Det blev en flytt ut till det ljusa men svala orangeriet i hopp om att kunna hålla de tillbaka för att inte bli allt för rangliga och blomma på tok för tidigt. Så där har de stått och huttrat kan jag säga, under flera nätter med rejäla minusgrader, och gör just nu inte många knop. I stället blev jag rädd att jag fullständigt tagit kål på dem med denna abrupta temperaturomställning. Men när jag tittade inom fick jag se dem tappert kämpa vidare, insvepta som de är i bubblig lite värmande plast. Nu hoppas jag att de kommer stå i full prakt lagom till helgerna. Fint med amaryllis under advent och jul.

Vi gladdes åt snön som kom och för ovanlighetens skull la sig som ett täcke under ett par dagar. Det sker sällan så tidigt på säsongen där vi bor. Hela tillvaron tycktes ljusare. Och tystare. Synen genom köksfönstret avslöjade att vintern överraskat oss. Där finns tydliga tecken på att vi fortsatt står redo för sol och städ i gröna (men under dessa dagar alltså vita) rummet. Jag tror att två boställen skapar en viss oreda. Å andra sidan står vi ju redo till våren ...

Lite nöjd ändå med att trädgården till del får sköta sig själv. Det gör att det finns äpplen kvar på vår Belle de Boskoop. Dit tar koltrastarna, som annars ser lite vilsna ut i denna snötäckta värld, sin tillflykt för att få ny energi och dämpa värsta hungern. Hela sjok med sidensvansar landar också i trädet emellanåt. Det är fint när det finns något också för djuren och det är en tröst att tänka så. Då gör det som inte blev skördat efter säsongen verklig nytta för någon annan.

Vi har finbesök av äldst under några dagar. Det satte fart på lussebaket och årets glögg tappades upp på flaska. Man vill ju gärna skämma bort "de små" när man har möjlighet. Dörrkransen kläddes och hamnade på plats. Några hyacinter har funnit sin plats lite runt om i huset. Doft som avslöjar att vi närmar oss det som för mig är årets stora helg och att starten gick tidigt i år.

Nu ska jag njuta hela advent. Hörde några prata på radion för lite sedan om sina passioner. Vidden av att leva passionerat över vad man än tar sig för. Där har jag nog lite att lära. Men advent, det landade jag i - det är en passion för mig. Jag har alltid alldeles för mycket att stå i under advent. Å´ precis så vill jag att min advent ska vara. Den där ljuvliga känslan som omger en när man tänder adventsstjärnor, dekorerar med grönt, har platser för pyssel, känner doften från nybakat, tända stearinljus och clementin, uppesittarkvällar med fix och en glögg vid sidan om ...