Fredagsmorgonen släpper in en varm sol genom vardagsrummets i-öster-går-solen-upp-sida. Jag hinner slå mig ner en stund medan brödet jäser i köket. Har med mig morgontidningen, men väljer att lägga den åt sidan. Det är fler i familjen som har en stund att chilla innan dagen startar upp ordentligt. Någon har intagit en härlig relax-pose i soffan. En stund att samla energi som räcker länge. Och energi som ges av att vara samlade. Vara nära. Det tidiga morgonljuset har också slagit sig till ro. Solen samlas med oss. Värmer i nacken. Värmer inombords. Men den når också bort till den gamla kopparbyttan. Speglar sig i det redan varma röda. En viloplats för morgontrötta ögon.
"Morgonstund har guld i mun". Jag tycker om att känna dagen vakna.