Monthly Archives: August 2016

3 Comments

DSC_6065"Spikdjävul!" far det plötsligt ur munnen på yngst. Jag tittar upp. Ser hans uppgivenhet samtidigt som jag känner blicken från nyfikna grannar. Sjuttio liter spikrens är vi uppe i. Man kan tycka att grannarna borde vara lite mer förstående när det trilskas med oss och tålamodet tryter. Men där står de och fullständigt vrålglor, till synes helt oförstående. Nu är jag förvisso rätt så glad för våra nya grannar. Tycker att det är trivsamt att ha dem intill, så jag går för att prata med dem, få dem på andra tankar och för att bekanta oss lite bättre med varandra. Men när jag närmar mig får de plötsligt fart på benen och flyr därifrån. Långt ifrån redo för konfrontation.

Sjuttio liter spikrens. På en sommar. Åtminstone fem liter återstår. Och massor av hårt arbete som är långt ifrån färdigt. Inte alls så många parti krocket som jag tänkte att det skulle bli. Eller sommarprat heller för den delen. Trötta kvällar. Men det har också satt mängder med angenäma griller i huv´et. Och längesedan är det hela familjen var så mycket tillsammans. Inte just hur många sommardagar som vi har tillbringat tillsammans, utan mer hur vi har tillbringat dem. "Spikdjävlarna" har lett till mer skratt än svordomar. Tröttheten har fått oss att ha små sköna pauser tillsammans. Det hela har fått oss att känna tillfredsställelse, gett idéer och dela drömmar.

Vi driver sommarstugeprojekt! På den plats där jag tillbringat alla min barndoms somrar, tonårssomrar ( varav några förstås var mer enligt föräldrarnas önskemål än mina 🙂 ) och sedan lika många somrar till. Bland hagar, ängar, får, hästar, kossor och hav. En plats som gör så mycket bra med mig. Som jag tror blir jättebra för oss alla. En plats som jag hoppas kommer att bli en samlingsplats för vår familj.
Vi kavlar upp ärmarna. Det här har vi tänkt klara själva så långt det är möjligt. Först riva en gammal stuga, i för dåligt skick för en makeover. Sedan bygga upp en ny, som är tänkt ska bli lättare och bekvämare att bo i. Men fortsatt en sommarstuga. Jag känner mig trygg med J. Det här har han koll på och han får mig och hela trion att känna att vi tagit oss an ett projekt som vi kommer att ro iland.
Jag slår ut en spik till. Torkar svetten ur pannan. Föreslår sedan att vi ska pausa för en kopp kaffe och färdigbredda mackor. Trion i familjen har redan bekantat sig med de nya fyrbenta grannar som inte kan släppa oss med blicken. Jag har tänkt att jag också ska bli kompis med dem snart. Måste först bara hitta ett sätt att närma mig dem.

DSC_6134

4 Comments

Så slår jag mig äntligen, efter många sommarveckor, till ro på min trappa, med en solvarm persika så mogen att den släpper taget om grenen, som vilar tungt lutad mot vedbodens södervägg, och faller i min hand så fort jag nuddar den. Fruktsaften silar mellan fingrarna. Sagolikt god.
Det blev lite av en märklig sommar i år. En bra sommar. Fin sommar. Fast ... annorlunda. Något tidigt förstås att redan summera den. Men vi står vid ett av alla de vägskäl som livet oundvikligen leder en fram till. Tar klivet mot något nytt.
Morgondiset lättar och solen tittar fram. Jag är så varse att det är dags att släppa taget. Men jag plågar mig, så där lite lagom, med att hålla kvar. Jag hade så gärna velat att äldst ännu hade varit hemma när skörden av persikor räckte till en peach cobbler. Jag vet att han gärna hade velat vara med. Men varför tänka på det? Jag kan inte rå på i vilken takt sommarens läckerheter mognar. Dessutom känner jag mig helt förvissad om att han är där han vill vara, tillbaka bland de småländska skogarna, på sitt Campus. Precis som jag gör med yngst, när han tar sig till första skoldagen, andra året på gymnasiet. Trygg och förväntansfull ser jag honom dra iväg på cykeln. Nu får tiden gärna gå sakta fram till det är dags för honom att ta studenten. Men tiden är sannerligen inget jag rår över.
Mer blandade känslor är det att se mellan packa väskorna, tömma hemmet på sitt signum; alla de gitarrer som länge funnit sin plats lite varstans. Han tar sig västerut, till en sann studentstad naggande nära sundet över till det danska gemytet. Att vänja sig vid att inte längre ha den där lilla dagliga välgörande dosen av mellan nära inpå, det kommer att ta sin tid. Men allt är i sin ordning. Allra mest känns det bra. Jag behöver bara få lite tid att vara ledsen färdigt först. Så är det lättare för mig att sedan vara gladare glad.

DSC_6274

4 Comments

Sjätte juni. Den verkade så lång. Då. Tiden. Nu har den sprungit flera dagar in i augusti. Jag greppar hårt de härliga dagar av ljus och sol och värme som ännu är. Så länge de vill stanna ...

Lite sommar i bild tills jag slår mig till ro på min soltrappa efter sköna veckor på annan plats.
DSC_6243 Mina badande barfotafötter.

DSC_6250Blomstrande s(tr)andkonst.

DSC_6253

En av mina fina små stenar i sällskap med snäckskal i den ljuvligaste sand från Bretagne.

DSC_6241Solvarma persikor mot bodväggen.

DSC_3360DSC_1991Bevingat besök i örtagården.

DSC_6128 (1)Blommande vägren.

DSC_6093Blå jungfru bak kalkstenskonst.

DSC_6185Silande ljusljus i lummig sommargrönska.

DSC_6166Svenska sommarens himmel och hav i lätt soldis.