Monthly Archives: April 2021

14 Comments

... bland böljande vitsippebackar, F och jag. Min fina kompis, som jag känt alltid. Jag blir anförtrodd att livet är stökigt. Jag önskar henne bättre. Samtidigt ärlig med att jag är glad att det inte är jag. Denna gång. Men visst har också jag varit där. Ett stökigt vara, där livet är trassligt. Man hamnar där ibland. Men i stunden går vi i nygrönska som doftar alldeles ljuvligt. Helande. Jag blir på nytt, precis som varje år, alldeles betagen. I våren.

I år - den förrädiska. Den som gör att allt som längtar ut fortsatt trängs inne bakom glas. När vissa soliga dagar lurar oss att tro att det är dags att flytta ut. Se upp! säger jag. Den bara luras, våren.

Vi räfsar på söndagen. Trädgårdsdag. Äntligen. Vi har väntat på att blåsten ska lugna sig. De prassliga löven från i höstas har också en trasslig tillvaro. Mellan och under buskar där de lagt sig till ro. En enda oreda. När vi ordnar reda bland det trassliga börjar det snöa. Inte mycket och inte många, men likväl faller de, flingorna. De små.

Bakslag.

Lurig vår.

Livet.

Vi går där bland böljande vitsippebackar. Följer stigen. Känner dofterna. Vinden som silas mellan stammarna i skogen. Solen mellan grenar i nakna takkronor. Härligt där och då.

Härligt också med förmiddagsfikat och morgontidningen. Lutad mot väggen, på trappan mot öster, se solen resa sig över ängen och havet där bortom.
Tänker att livet inte alltid går som på räls.
Den där räkmackan, den får man allt pimpa själv.
Om man vill glida fram på den.

6 Comments

... kommer sol!

Bara tanken är tillräcklig, men ibland sker en uppenbarelse, en nästan andlig upplevelse.

Går inte att motstå tanken ... med lätta steg ... i ett par röda lackskor ... se vart den bär. Kanske ... ja, faktiskt ... till en plats, en alldeles sagolik ... där önskningar kan bli sanna ... som genom ett trollslag. Där man, listig som en räv, med ett gott hjärta och stort mod, kan övermanna de mest motsträviga "lejon", därför att de kanske inte alltid är så tuffa. En plats där det goda vinner.

Jag gillar tanken ...
och färgerna...
och drömmarna!

Inget motsträvigt med att samtidigt stå med fötterna på jorden.

"There is no place like home ... "

10 Comments

... att räfsa de gamla höstlöven i dag. De virvlar allt högre upp och längre bort, flyger all världens väg. Jag får göra nåt annat. Plockar undan fjädrar och ägg och konstaterar att de med godis i är väldigt tomma, lika uppätna som de målade. Några påskliljor blir kvar på terrassen. De har klarat helgen ute i den kalla våren.

Påsken är skön. Inte alls med samma förväntningar som jul, eller de fester man "måste" ha vid midsommar och nyår. Vi låter ofta bli att bry oss om de "måstena". Vid påsk behöver man inte ens bry sig om att låta bli för den helgen finns de inte på samma sätt. Man kan utan betänklighet fira den helt i lugn och ro. I vetskap om den annalkande våren. Men var är den?

Vi tampades med blåst, regn, hagel och snö mitt emellan små stunder av blå himmel och sol, insvepta i filtar i våra nyoljade trädgårdsmöbler som fått göra säsongsdebut. Men vi gjorde det i sällskap med finaste trion och det värmde förstås gott. Det är fint att få vara samlade för några dagar.
Nyfikna, fyrbenta grannar närmade sig. Fjolårskalvar som blivit lite tuffare och vågar sig lite närmre.

Så var påsken nerpackad.
"Blåsdag i dag", sa Puh.
Räfsar en annan dag.