... slut, slut, slut" hemma hos oss sedan trettondagsafton. Granen stod "så grön och grann i stugan" och doftade ljuvligt. Men vi bestämde oss. Alla de tusen tända juleljusen slocknade ett efter annat och det blev mörklagt. Lite lessesamt kändes det allt. Försökte tänka att det är skönt att ha det gjort, men jag är inte så bra på att känna så. Jag behöver en liten stund att vara ledsen färdigt. Men, sen ... ja, sen känner jag att detta med att sopa ut julen är litegrann att släppa in våren. Det blir luftigare i vardagsrummet när granen istället får ta plats utanför vedboden i väntan på vidare färd. Där ligger den nu, alldeles naken i det kalla, förundrad över vad som plötsligt hände. Kanske lite ledsen den också.
Var tid har sin sak.

Snö har vi fått! Härligt med lite riktig vinter. Inte bortskämd med det som boende långt ner i söder. Härligt soliga dagar har vi också haft flera stycken. Sköna promenader i skog och längs med havet. Soliga och snöiga och välgörande efter helgdagar då man ätit och ätit. Och ätit igen. Nu är i alla fall skinkan slut. Det är bra, men också lite lessesamt när jag blir varse att det är säsongens sista frukostskinkmacka. De smakar ju så gott.

Sakta men säkert märker jag hur eftermiddagsljuset stannar en liten stund längre. Känslan det ger är skön från första sund. Nu blir jag glad av att tänka att första tulpanbuketten ska få hedersplatsen här hemma vilken dag som helst. Medan jag tänder ljus och fönsterlampor, och gärna en brasa i kakelugnen, är det gott att veta att vi går mot ljusare tider.