... att locka tillbaka den lilla blåmesen var mödan värd. Fast förstås inte mycket "möda" just, mer ett nöje. Ett hemsnickeri av holkar med lagom stor entré, nu uppsatta lite runt om på tomten. Och minsann; med en kopp kaffe i handen, på den soliga terassen, såg vi hur blåmesen började göra sig hemmastadd när den flög in och ut genom holkens lilla "dörr". Fint besök att få över våren och sommaren.
Det krattas under buskar, beskärs alltför högväxta och vidsträckta grenar, tas rejäla tag med grepen i trädgårdslandet, röjs i oredan. Förbereds inför en lövad och blommande växtsäsong. Jag gör tappra försök att skona de tidigaste små blomsterlökarna som med all sin charm envisas med att vilja finnas just mitt i där räfsan samlar fjolårets allt vissna.



Dagar på landet varvas med dagar i centrum. Naturen runt husknuten, det tystaste tysta och mörkaste mörka, ja, jag vet faktiskt ingen annan plats där det är så tyst och mörkt som här, byts av med dagar där trafiken rullar på, människor passerar, gatlyktor lyser upp och kommersen är igång. Det gör något bra med mig att kunna skifta mellan dessa båda.
Visst slår jag mig som ofta annars ner på trappan med en kaffe i handen, gärna när solen värmer, för att få en stunds vila mitt i pysslet. Pyssel i tanken och pyssel i praktiken. Förbereda för att förverkliga idéer. De saknas inte, idéerna, och utifrån dem hushållar vi efter vad vi förmår med alla de olika resurser de pockar på.


Jag trivs verkligen på soltrappan men i dag är det grått och disigt och i övrigt är jag mitt i en tid då jag inte har ro eller långa stunder att slå mig ner, så nu kilar jag helt sonika vidare. Ha det gott i våren!
