Monthly Archives: May 2021

2 Comments

Vad är som väntans tider?
Det skiljer sig förstås åt beroende vad man väntar på.
Tre veckor väntade vi i detta fallet, och det gick an, men visst var vi förväntansfulla. Heller inte helt säkra på utfallet, så vi var mer än nöjda när det plötsligt "knakade till" bland fem stycken i den lilla gömman.

I detta, ett av de senaste projekten, har äldst varit drivande. Plötsligt har det "bankats" ihop ett hönshus och på en liten tillfällig innergård, så där i livets början, springer fem stycken små duniga "saker" omkring och är rackans nyfikna på livet. Det pips och det sprätts och det växlar mellan fullt ös - medvetslös med korta intervaller. En barnkammare med allt vad det innebär av skötsel och pass. Men de små liven är förstås helt charmerande, så där som små duniga liv brukar vara.

Full rulle ...

Några dagar gamla nu och redan så otroligt mycket mer spring i de små benen. Om drygt en vecka är de redo för sitt "vuxna" liv med eget hus och tillhörande nätad bur.

... å´ så helt utslagna under värmelampans sken.

Personliga befjädrade individer som sprätter kring på tomten och nyfiket tar del av vad som händer runt dem. Så brukar ofta livet med höns vara - jag har varit med om det förr - och så små ägg med gulaste gulan till sockerkakan.
En del av livet på landet.

... och många omeletter och pannkakor ...

Kackel i hönsgården nästa.

6 Comments

... var det min fasta övertygelse att alla blommor blommade hela sommaren. Jag funderade inte på annat. Det var ett abrupt uppvaknande när jag blev varse verkligheten. Närmare bestämt den sommaren jag undrade varför syrenerna såg så märkligt trötta ut efter ett par veckor.
Kanske bör tilläggas att det har hunnit gå en stund sedan denna upptäckt gjordes. Där efter har det blivit ett soligt minne som når mig när jag går längs med den underbara syrenhäcken som löper längs med promenaden.

Det är syrentid och det är alldeles ljuvligt. Något att bli verkligt glad av dessa kalla dagar i maj. Kalla dagar som gör att det vackra varar lite längre. Jag passar på att njuta dessa för dagen tvåfärgade; de flesta i knopp men några helt utslagna. Fast denna gång inte "utslagna" som i "trötta", utan "utslagna" som i full blom.

Längs med vägen stöter jag på någon som verkar tvivla; förbereder sig för en kall vinter. Eller någon som kanske helt enkelt tycker att maj är alldeles osedvanligt kall. En vid, hög stapel, som man inte längre når toppen på utan stege, står redo för en tid långt efter att syrener och allt annat sommarens gröna verkligen har tröttnat.

Men i år, tänker jag, när jag känner vinden svepa med sig doft från häggen som blommat i över en vecka nu, får skomakaren äntligen lite välförtjänt semester. För skomakarens skull skulle syrenen kanske kunna hålla på sig några dagar till. Fast riktigt så funkar det ju inte. Det är nu det händer.

Njut dagarna!

4 Comments

... skir nygrönska längs med vägen. Träden är så där härligt gröna i kronorna och vitsippor vajar ännu, för att våren varit kall. En bra sak medan jag önskar mig varmare dagar. Några vintergröna, de som pappa kallade för pelleflink, tittar upp intill.
Jag viker av där, i dungen, dit jag tittat in så många gånger. Där ett hav av narcisser verkar fylla hela marken.

Någon, nära, vid ett rött hus, påtar i sin trädgård. En man med de grå tinningarnas. Han berättar att det en gång legat ett trädgårdsmästeri i närheten. Långt efter att det lagt ner har narcisserna allt eftersom förvildats och ogenerat tagit för sig av närliggande marker. "Om kanske en månad", säger han, "så växer här orkidéer".

Vilken plats att finna. Vilket liv att leva. Ibland kan man önska extra mycket att det gärna får lov att bli väldans långt.

6 Comments

... jag har nämnt det förut och gör det på nytt: Jag är en betongkonsistensexpert. En fena på hur den ska blandas. Fingerspitzengefyhl ( hittar inget tyskt Y här. ) Inte mycket för världen kan tyckas. En profession med ett synnerligen snävt användningsområde. Men ack så väl det kommer till pass när det är dags för en blandning.
Här har vi slagit till ett otal. Murblocken med vilka vi byggt väggar med sockerkakssmetskonsistensbruk. ( Får en att vricka tungan. ) Lätt att "smeta ut". Väl lätt. Här gäller det att hålla den rätt i mun, tungan. Annat är det med trappor. Betydligt annorlunda struktur på betongblandning. Trögflytande är bara förnamnet. Det kräver sin man att jämna ut den för varje steg. Så har vi putsen med lite mer mittemellankonsistens. Lagom, var ordet. Den som fint ska läggas som ytskikt på murade terrassväggar. Medgörlig, det må sägas, men nu har maken tagit över görat, med vilken av blandningarna det än månde vara. Jag har blivit innerligt trött på den del av processen där vår cementblandare är inkluderad i arbetet. Jag är liksom färdig med den biten.

Jag har istället kommit till den del där det påtas i trädgården. Den gillar jag. Fram med spade och grep. Det ska till ett litet trädgårdsland. Tänkte jag. Så småningom. Jag vet att J tänker likadant ( nästan ). Så gemensam ambition ska nog ta oss dit. Vad det lider ...
Fram till dess är det inte så dumt att slå sig ner på ... Gissa vad!
Helt rätt: trappan. Jag lurar lite på vilken som blir bäst. Mot öster är det härligt när morgonen gryr. Södertrappan är riktigt skön om man verkligen vill lapa sol. Trappan mot norr är mest en praktisk variant, men fyller funktion även om solen blir allt för varm. Den tål minsann en kopp kaffe den också. Lite extra varmt om hjärtat håller jag de två mot väster, de som fångar kvällssolen.

Nu börjar du kanske ana ( tror du ) hur många blandningar det har blivit! Varför jag är så rackans trött på bruk och betong av olika slag!
Men det är fint att sitta där, på nån av trapporna. Lura lite på vad som ska sås och planteras i trädgårdslandet. Så småningom.
Förresten hörde jag på radion här om dagen att någon uttalade sig om hur det ska köas så här i pandemitider. Det var någon som titulerade sig "köteoriexpert". Allvar, fast det kan vara svårt att tro. I sammanhanget tycker jag att min betongkonsistensexperttitel ( se upp med tungan! ) gör sig riktigt bra.

8 Comments

... doftar det så gott. Det tar mig runt. Får ögonen att söka in, under, ovan.

Tar mig ner på knä till små violer.

Djupt in under buskar, som gömmer hyacinter.

Scilla som fyller en sårad gräsmatta.

Jag lyckas inte sätta fingret på vad. Eller näsan i vilket.
Men doftar gott, det gör det.

Härliga vår. Fast den är kall och trilskas. Och i dag regner det.
Ett vårregn ... det doftar härligt.