Monthly Archives: March 2021

10 Comments

... ser man foton och läser lovord kring hänförelsen över de blå små sipporna. Jag känner en saknad efter allt blått som fanns runt om när jag var liten. Pappa, som genom sitt jobb rörde sig mycket både till fots och med bil genom omgivningarna, hade full koll på var backarna lyste blå och kunde säga: "Titta där uppe till höger, där är ett hav av blåsippor."
Jag stannar till under promenaden, tar mig till och med med bil lite längre iväg, låter ögonen syna både åt vänster och höger, men de ofinns. Har jag tur hittar jag en, kanske ett par, i bästa fall rent av några stycken, men de är fortsatt lätträknade.

På en enkel önskelista står nu:
En tur till kalkrik plats där blåsipporna breder ut sig.
En tur till plats där jag får se tranorna dansa.

Den där turen som jag önskat till universitetstrappan, där man får höra Lundasångarna sjunga in våren, den är jag klar över får bli nåt bra att ha kvar.

Tur att somligt är som vanligt. Att det fortsatt finns blå backar, även om jag inte längre finner de nära.
Tur att tranorna inte behöver hålla coronadistans.

Vad jag har hört ska det i alla fall bli blå himmel i påsk. Och snart kommer blå små förgätmigej att vaja i gräsmattan. Det är inte så dumt det heller. Till dess satsar vi på lite gult. Hör tiden till.

Glad Påsk!

8 Comments

... faller lusten in på att fnula lite med finsaker ute. Temperatur som närmar sig behaglig och en sol som charmar. Årets första trädgårdsklipp tillägnas ligusterhäcken som omgärdar vår trädgård. I vanlig ordning låter jag sekatören göra jobbet. Lite meditativt att syna grenarna, göra ett klipp här och var och låta det ta sin tid. Mycket mysigare så än att gå över det hela med häcksaxen. Den är bra när den verkligen krävs, men inte till detta och inte i dag.

Det blir emellanåt små vändor i trädgården från det att jag misstänker att snödropparna har börjat titta upp. De brukar vara först. Lite längre fram ser man krokusarna kika fram. Men när "vårbruket" börjar blir man alltid glad över små finingar man missat. De som gömmer sig under bädden av torkade löv och höga fjolårsperenner. Små fynd att bli lycklig av.

8 Comments

... när jag tittar inom någon bland fina bloggvänner, dyker BPs skyltsöndag upp. Där har jag vandrat runt och bekantat mig med diverse på olika vis tänkvärda skyltar av flera slag. Nu är söndagen passerad och vi har lite bryskt "brakat in" i en ny vecka, så där som det ofta är att lämna helgen för att ta tag i vardagen. Men medan det ännu var söndag var J och jag på "finpromenad" i "stora staden". Vandrade runt och roade oss med fönstershopping, när blicken fastnade i skylten till en av butikerna. Lite extra fin tyckte jag, i tider som dessa. Något att ta med sig.

4 Comments

... växthus som doftar kanel. Kanske därför att jag läste om det nånstans. Ska tydligen vara bra med några droppar kanelolja i såpvattnet när man städar ur växthuset för säsongen. Gillas, enligt vad jag läste, inte av myror och annan ohyra. Tanken får mig att önska att orangeriet hade varit vårstädat. Gärna med en touch av kanel. Nästa sekund tänker jag på pappa som ibland sa: "Nordan är kall var ifrån den än kommer." Så känner jag den svepa runt mig med en vinkling från väst, och rackans vad den kyler. Blir med ens varse att jag verkligen inte har lust med vårstädning av rummet ute.
Men ändå, det hade ju varit härligt om det redan varit gjort. Då hade jag tagit med kaffekoppen in i det glasade med skydd från nordan. Suttit där i doften av kanel och allt det gröna som börjar frodas inför ny säsong. För där inne värms allt av den tidiga marssolen. Så stannar värmen kvar tills den inte längre kan stå emot den förrädiska minustempererade natten och gryningen.

Nordan har vänt till en bitig sydväst. Det viner om knutarna och knakar i fogarna. Vill man ha vårkänning i dag, då får man ta med våren in.

10 Comments

... lätt att få, och vanligt att ha, blommor på sin aloe. Jag vet inte, men för mig är känslan lite exotisk. Den lilla patinerade krukan, innehållande en bladrosett med en liten grön knopp mitt i, får följa med mig in en dag efter ett besök i fjolårets försummade orangeri. Det var där, i orangeriet, vi brukade ha vårt mysiga "häng" under sommarhalvåret. Vårt lilla guldställe dit vi flydde när vårkvällarna ännu var kalla, sommardagarna väl heta, myggen för envisa eller kvällarna blev kylslagna.
Det "fina livet på landet", som vi brukar kalla det oss sinsemellan, har kommit att bli en ersättare. "Baksidan" med att ha två ställen. Det ena får mer omsorg än det andra. Lätt hänt. Väl medvetna om det. Men vi visste inte då, mitt i vår härliga ambition om ett orangeri, att det fanns en plats på landet som väntade på oss. Tillvaron är föränderlig.


Mitt lilla krukodlade medelhav, som blivit kvar med orangeriet som hemvist, övervintrar tappert kämpande. De flesta ännu hoppfulla. En bra plats på vintern, men sämre under heta sommardagar när ingen riktigt ser till dem. Somligt gav upp efter fjolårets varma, soliga dagar.
För en del är det tufft.

Man kan inte stoppa förändringar. Lika bra att förenas med en gång. De där förändringarna som man inte är i stånd att rå på.
Andra skapar man själv. Det kan vara spännande att "röra om i grytan". Stunder kommer då det är helt rätt att "röra lite".
Solen lyser in i vårt lilla orangeri. Det kommer den att fortsätta med. Vem eller vad som framöver kommer att ha sin hemvist där, det vet vi inget om.
Vi kommer att ha en del att ta ställning till.
Men nu är det vi och vårt "medelhav".
Fast vi lämnar lite öppet. Det känns spännande och bra att ha "utkiksutrymme".

8 Comments

... har våren tittat in. På väg med sjumilakliv sa en meteorolog. Med stormsteg sa en annan. Jag väljer med glatt sinne att ta dessa båda på orden. Snödropparna har tittat upp i trädgården och fåglarna hörs bland trädgrenarna. Lyfter man blicken ser man hur de har börjat "kuckelura". Till våtmarken ute på ängen har tofsviporna anlänt. Jag blir glad av "kuckelurarna" och jag blir nästan salig över tofsviporna. Hur de flyger ... hur de låter ... För mig är det vår och tidig sommar på landet med allt vad det innehåller. Det berör mig långt in. Väcker något. Och i synnerhet detta år mår man särdeles bra av att detta något vaknar till liv.