Det är en fin dag att fira födelsedag. Fylla arton år, bli myndig. Trädgården tycks stå för buketten och fåglarna för sången. Solen tittar fram emellanåt. Flaggan är hissad. Eller … kanske inte riktigt hissad, men fasadflaggan är på plats. Det hade varit trevligt med en flaggstång, men det har inte blivit så. Å andra sidan vajar den flagga vi har trivsamt utanför köksfönstret när vi tar eftermiddagens första födelsedagsfika. Inleder dagen gör vi naturligtvis med frukost på sängen. En komponerad liten bukett på brickan, en flaggstång dimensionerad för densamma och så stämmer vi upp när vi öppnar dörren och tågar in till födelsedagsbarnet. Ett leende sprider sig i ett ansikte med ögon som inte hunnit vänja sig vid morgonljuset. Man ser att han blir glad. Så där glad som man livet igenom borde få bli av att fylla år. Få en egen dag. Frukost på sängen bland blommor och ballonger, paket och sång. Att få vara i centrum, omgiven av sina nära. Visst gör jag reflektioner kvällen innan, när jag får den där sista sjuttonårskramen - hur fort tiden har verkat gå. Jag får påminna sig om allt den har innehållit. Så på morgonen, alltså nu i morse, känner jag hur väl den första artonårskramen sitter. Och jag vet att den kommer sitta precis lika fint varenda gång. Ett helt år framöver.