Tiden har gjort att vi inte längre följer varandra så parallellt som under inledningen och det som kom efter; barndom, tonår, den första kärleken, den stora kärleken, de första familjeåren. En tid av stor betydelse. En lång tid. Någonstans på vägen tappade vi bort varandra. Ibland gör livet så. Lockar till att ta av vid ett oanat sidospår. Ett spår där avståndet blir för stort. Det kan vara ett aktivt val och det kan vara ett bra val. Ibland bara händer det och ibland kan det vara jobbigt att hantera följderna. Ibland hittar man tillbaka. Jag funderar inte så mycket på hur det är i just detta fallet. Jag tycker inte att vägvalet är så märkligt. Men en gång om året kan jag undra. När det är dags att förnya det. När vi byter från ett gammalt år till ett nytt, för då skickar vi fortsatt grattishälsning till varandra. En liten länk som vi båda håller kvar. Kanske klarar vi inte av att släppa. Kanske den får oss att hitta nya vägar som korsar.