Det är ytterst sällan, men det händer. I går var en sådan dag. I går var det riktigt kul. Att städa!
Höströj i orangeriet! I ett orangeri är städningen inte så petig, därför blir den så fantastiskt mycket trevligare. Rent av rena nöjet, man blir glad av att hålla på.
Piassavan och en sopsäck, medan favoritmusiken strömmar. Jag lånar yngsts lilla smidiga, mobila högtalare olovandes, för han är inte hemma så att jag först kan fråga. Men jag vet att han skulle ge mig lov.
Vi jobbar bra ihop piassavan och jag och snart är sopsäcken full. Märkligt att sommaren drar in så mycket skräp. Mest är det torra löv, grus och jord, och lite av det får faktiskt lov att finnas kvar. Ett golv med gamla, grova betongplattor ska inte direkt våttorkas, det ska vara lite ruffigt.
Sommarens krukodlade kryddor bärs in och hamnar på rad intill de glasade dörrarna. Bougainvillea, afrikanska liljor och pelargoner får inta sitt vinteride.
Så klär jag orangeriet i höst. Yllefiltar och goa kuddar hamnar på plats för att kunna svepa om sig och krypa upp och mysa, medan hösten smyger runt knutarna utanför.
Här vill jag vara ofta under den höst som nu har satt ner foten.