Några dagar in i november. Grått utanför fönstren. Mörkt tidigt och länge, både ute och inne. Så långt är november sig lik. Jag ristar termometern, tänker att den har väl hakat upp sig. Men morgontemperaturen visar nästan tio grader, även på en omskakad termometer.
Ankelsockor, Converse och uppkavlade jeans gäller fortfarande när jag tar mig ut i den november som inte riktigt stämmer temperaturmässigt. Jag längtar lite efter att vantarna ska vara en självklarhet på cykelturen, efter att ringla en härlig sjal runt halsen, dra ner en mjuk mössa över kalla öron. Längtar efter mina varma, goa vinterkängor - nyttan med att dra på dem.
Jag vill ha frostvita nätter och känna den klara, höga, friska luft som dessa nätter ger morgonen. Längtar efter att tända en brasa i kakelugnen och låta den goa värme som omhuldar en också värma själen, utan att det blir så varmt att jag får panik i kläderna.
Nu när november ändå är så grå skulle det passa bättre om den också ville vara lite kall.