Det har varit dåligt med besök på trappan över alla helger. Den digitala trappan vill säga. Trappan i den "verkliga" världen har nötts i vanlig ordning och lite till. Men den digitala världen har funnits på behörigt avstånd från mig de senaste veckorna.
Den "verkliga" världen omsluter mig fullt några dagar före jul och fram till att trettonhelgen är över. Några stunder blir det där emellan som jag "bara" vill vara. Och så några dagar efter. Det är så mycket inför och det blir så väldigt tomt när det är över.
När jag fått den där tiden att "bara" vara så öppnar sig så mycket. Ett helt oskrivet år till exempel. Kanske, till och med sannolikt, innehållande några spännande milstolpar. Och strax efter att man hamnat här märker jag hur dagen så sakteliga är ljus en liten stund längre. Någonstans mitt i det fylls jag av nyfikenhet, lust, nyskaparanda ...
Mm ... jag gillar det. Försöker hålla mig kvar mitt i detta så länge jag kan. Här finns massor med kraft och energi och glädje. Men nu har jag ju varit med en stund och vet att: Pang! ... trillar man ner på jorden - in i vardagen. Ibland smäller det hårt. Å andra sidan har ju "stunden" jag nu varit med gjort mig tillräckligt vis för att bättre möta smällarna. Så jag tar en dag i sänder och låter den goa känslan fylla mig så länge det bara går.
Nu känns det bra att vara här igen.
Gunnel
Den verkliga världen får inte glömmas bort även om det nu är så lätt att "träffas" även i den digitala. Verkligheten är trots allt bäst och har mer att ge, tycker jag.
Mia
Post authorStå med foten stadigt i verkligheten är viktigt. Sen förgyller de små avstampen. 🙂
Znogge
Det gäller att hitta den balans i tillvaron som passar en och det verkliga livet är trots allt viktigast. Just under storhelger är det mycket annat som man vill hinna med.
Välkommen tillbaka!
Mia
Post authorHålla livet välbalanserat är en konst. Det känns bra när man lyckas.
Tack! 🙂
wiolettan
Jag tycker om att kolla in här på trappan för att se om det har kommit något nytt intressant att läsa.
Förstår att det blir mindre av att skriva vid dessa större helger och för mig kan det bli lite mindre när som helst. Ibland känns det bra med en paus och ibland är man tvingad till paús. Men vi vet ändå, vi finns "runt knuten".
Ett oskrivet år som du skriver, så sant, vi vet inte hur det kommer att gestalta sig, varken enskilt eller i ett större perspektiv, men vi ser framåt och önskar det bästa.
Hoppas att du får må bra och god fortsättning på år 2017.
Varm kram!
Mia
Post authorAtt finnas för varandra "runt knuten" - det är något verkligt bra. Och att vara hoppfull är en bra energikälla.
Tack för fina ord. 🙂
Kram till dig.
Tove Olberg
Detta gjorde gott att läsa! och naturligtvis så talar dina bilder till mig!
Smått och stort och vara - så att göra!
Stor kram
Mia
Post authorVad bra! Å´ vad kul! 🙂
Det gäller att hänga med i livets alla svängar och ge plats för det som känns bra. 🙂
Varm kram!
Ditte
God fortsättning på 2017! Och välkommen in i det nya året som är ganska oskrivet än så länge. Jag har saknat dig men att finnas i det verklig alivet är nog så viktigt och behagligt och egentligen fullt tillräckligt.
Jag förstår attt du haft det bra med huset fullt hemma och visst blir det tomt när alla försvinner åt sina håll.
Du skriver så fint om balansen i tillvaron och jag har som målsättning inför 2017 att hitta en bättre balans och att vara på väg lite minder.
När jag ser dina vackra bilder stannar jag upp och är daktiskt alldelses stilla.
Stor kram!
Mia
Post authorTack Ditte.
Att vara saknad är något fint.
Färdiglärd blir man nog aldrig, men övning ger färdighet. Hyggligt välbalanserad har jag nog ändå blivit. 🙂 Sedan ändrar ju lust och möjligheter riktning emellanåt. Kan vara spännande.
Varm kram till dig!