Lika röd som jag är om snoken, lika visten är jag under den. Kroppen känns inte som jag vill att den ska. Varmt ingefärste med äpple, citron och honung far tröstande ner genom en sandpapperslik (grov storlek!) strupe och hals. En hög med snytpapper har växt fram intill. Charmigare än så blir det inte när en del av mig, som jag inte är överens med, men som vägrat lyssna på mig, öppnar upp för en osympatisk förkylning.
Men när det nu inte är som det borde vara, är det ändå bra att det är som det är. Och lite mysigt är det att hålla båda händerna om den varma koppen, sitta uppkrupen i goa soffan medan jag dricker av det goda, varma, lenande teet och ler åt solen som vägrar ge vika denna dag. Den letar sig in till mig där jag sitter fast alla fönster är igenbommade. Underbara sol som lyckas ta klivet från utsida till insida utan att ilsket banka på. Den är till och med förlåten fast den visar upp den sämsta sidan av fönsterglaset, en syn som ger en känsla av att de allt för länge försummats. Hade jag behövt öppna för att släppa in den, solen, så hade sex envisa minusgrader slunkit in i samma veva. Kanske tycker de, minusgraderna, att det är för kallt ute.
Kallt är det allt. Ute. Inne har vi brasa. I kakelugnen. Härligt. Ute blir det varmare senare på dagen. Då har till och med envetet iskalla Celsius låtit sig charmas av marssolen. Jag tar med mig snytpapper ut. Och varm dricka. Där, i solen, mot väggen, utanför köket, på en av de gamla trädgårdsstolarna som sett sina bästa dagar, med dig sittandes på stolen bredvid, kommer känslan. Den braiga. Efterlängtade. Den alldeles ljuvliga. Den ackompanjeras av snödroppar, vintergäck och krokus i rabatterna. Ivriga fåglar som drar fram. Skatan som bygger bo högst upp i grannens förvuxna päronträd. Kvitter i någon buske nära.
Där och då blir det så tydligt. Våren har släppt in mig.
Karin Eklund
Så vackert återgivet, trots schnuvighet, sandpapper i halsen och gud vet allt. Att vara förkyld är inte roligt men du ser och kan njuta av solen som kommer på besök utan att knacka på dörren. Du är så braig att skriva, fullständigt njutbart för mig. Krya på dig nu! Och gnid i din röda snok med en väldoftande salva!
Mia
Post authorTack, Karin, jag tar till mig av dina ord och lyder ditt råd. 🙂
Znogge
Själv såg jag ut som "Rudolf med röda mulen" förra veckan men nu är det tack och lov bättre. Men visst har det gått åt många koppar te...
Kram och god onsdag!
Mia
Post authorNu känner jag mig i gott sällskap ... 🙂
Kram och tack, detsamma!
Bosse Lidén
Vad bra att våren släppte in dig. Vet inte om jag någon gång läst en sådan mysig text om att vara riktigt förkyld och eländig.
Hoppas du mår bättre. Annars skickar jag med några varma krya på dig kramar.
Mia
Post authorJättebra! 🙂 Tack!
Mår absolut bättre nu men en go´ kram sitter aldrig fel. 🙂
Ditte
Tänk att du får till det att skriva så vackert om en förkylning. Nu är jag inte alls förkyld, men jag läser din text och tar den till mig. Det finns så mycket fint och positivt i den. Du målar med orden och jag äter dem glupskt.
Hoppas du nu måt bättre och att du fortsätter med att "ordmåla".
Stor kram!
Mia
Post authorTack, det gör mig glad att du har "aptit". 🙂
Absolut bättre nu och jag hoppas också att orden faller på plats efter vart. 🙂
Varm kram till dig.
Christina
Du skriver så vackert, som lyckas få en förkylning att verka trivsam. Men det är ju så med allt att det finns alltid en charm bara man letar. Fin vårblommor och känsla av att våren trots allt är på väg. Härligt!
Ha en fin påskhelg!
Kram Christina
Mia
Post authorTack Christina! Ja, ofta kan det ju faktiskt vara värre ... 🙂
En härlig påskhelg har stärkt oss, nu tar vi tag i varda´n.
Ha det fint!
Kram