Husbygge, en explosiv vårträdgård och stundande student... ja, och så de vanliga dagliga sysslorna - de upptar hela mig. Annat som jag vill göra och framför allt andra jag gärna vill vara nära; goa vänner, härliga bekantskaper... det kan stressa mig att jag inte finner plats.
Men jag är glad att det är så många finsaker som lägger beslag på tillvaron. Det är härligt att vara på plats på bygget, meditativt att greppa sekatören och hyfsa till ostyriga årsskott och vilsamt att rafsa runt i rabatten, med ändalykten i riktning mot den värmande solen, i hopp om att ge bättre plats för det jag envist önskar ska frodas.
Och det är väldigt kul, fast också lite sorgligt, att yngst tar studenten. Allra mest väldigt kul förstås... men ändå; vart tog tiden vägen?!?! Nånstans har jag ju tänkt att som yngst i gänget så ska han vara liten och kramgo och bo hemma - alltid! Stackars barn - vilken lott att få!
Jag har fått revidera mina tankar. Nu gläds jag åt att se honom ha blivit en och åttioåtta lång, åttio kilo tung och jag sträcker mig mer än gärna efter kramarna, som fortsatt är lika goa. De är värda all ansträngning. Han är en fin kille att campa med här hemma och jag myser av stunden det varar.
Jag målar och skriver och sänder inbjudan till de nära vi önskar finns med oss på Studentens egen Dag. Jag tittar in i gröna rummet emellanåt, sätter mig ner på huk och känner försiktigt med handen över de sammetslena backsipporna. Sätter näsan i de gammeldags pingstliljorna för den förföriska doftens skull. Och ligger djupt ner på knä för att uppleva motsvarande hos de små violerna som gömmer sig i gräset. Som behöver klippas, så jag försöker få bukt med vår gamla handjagare mitt i allt. Det blir bra när det väl blir klart. Och nyklippt gräs doftar rent hälsosamt.
Hur man gör är det lätt att känna att man borde göra annorlunda. Men man kan ju inte vara överallt samtidigt. Jag försöker bli bättre på att tänka på allt bra jag har kvar, när tid, energi och lust harmonierar.
Sedan en tid tillbaka bråkar det med mig när jag "knackar på" hos några av er där jag gärna vill ge mig till känna. Kommentarer verkar bara försvinna. Jag vet inte vad det beror på, men jag hoppas att allt ska lösa sig utan att jag behöver bekymra mig mer, för jag lyckas inte komma åt problemet.
Jag har velat "säga" att jag har tyckt om att läsa det ni har skrivit, blivit glad av fina foton och tänkt på er när livet ibland tagit vägar man inte gärna vill vandra. Jag hoppas att jag snart ska kunna höra av mig med ett litet "pip".
Ha det nu gott alla, mitt i vår vackra vår.
Bosse Lidén
Det är alltid uppskattat att göra ett besök här och upptäcka ett nytt blogginlägg, få njuta av fina foton/teckningar och äran att läsa dina tankegångar.
Vi var i din sits förra året. Då yngsta tog sin student. Så jag känner igen många tankar. Det viktigaste är att de har det bra. Vi kommer alltid att vara deras föräldrar och de kommer alltid att vara våra små/medelstora/förståndiga vuxenbarn.
Vårkramar Bosse
Ps. Oj vad det vräker ner regn just nu.
Mia
Post authorOch jag blir alltid glad när du tittar in.
Ja, det är ju så det är är: Om barnen har det bra, oaktat storlek och ålder, så har man det bra själv. Och förälder är man - ränderna går ju som bekant inte ur.
Vårkramar är härliga! Här kommer en i retur.
Ps. Ett vårregn är inte det sämsta. 🙂
Christina
Låter som en hektisk, men samtidigt fin period. Känner så väl igen mig i känslan av att vilja vara på fler ställen än bara ett, samtidigt som man önskar att man kunde trycka på pausknappen för att hinna med att njuta av våren - allt bara spricker ut i blom så fort.
Önskar er den bästa studentfesten! Vilken höjdpunkt det är när ens barn tar nya kliv i livet. Härligt!
Ha det fint!
Kram Christina
Mia
Post authorJa, stanna tiden känns det som att man skulle vilja göra ibland, eller kanske hellre veva ner farten. Men man får ta ett fast grepp och hänga med. Och förstås njuta av allt det vackra.
Student är en härlig tid och fantastisk dag. Tredje gången gillt för oss här hemma och vi gläds till fullo med vår fina kille.
Tack Christina, detsamma önskar jag dig.
Kram
Ditte
God tidig kväll!
Nu när jag läst färdigt, och med eftertanke, tycker jag mig sittandes på din soltrappa tillsammans med dig och tyst blicka ut över dina vackra växter som finns runt om.
Livet passerari ilfart. Och vi har fullt upp med att hinna hänga med. Jag minns också när döttrarna år 2000 tog studenten och undrade hur tiden kunnat gå så fort. Jag kan förstå din känsla. Liten har blivit stor och snart stundar studentdagen. En minnesvärd dag.
Önskar dig och det dina det bästa.
Stor kram!
Mia
Post authorJa, på soltrappan kan man sitta och begrunda och andas en stund för att sedan hinna hänga med.
Det blir väldigt tydligt när yngst närmar sig student - en era som på något vis är över. Mest kul, men också lite sorgesamt.
Vi gläds åt veckorna framöver och sedan förstås åt den stora Dagen.
Tack Ditte, jag önskar dig detsamma.
Varm kram
Tove Olberg
Nu känner jag att jag är nära dig på Soltrappan och livet som pågår för fullt- och yngsten som går stad och tar stunden, men växa ur moders famn är nog mer omöjligt än möjligt.
Det känns i varje linje och mellan dem det du förmedlar. Så tar det också en sväng inom mig och mitt.
Min nära tid med barnbarnen är över, de flyttar med sina föräldrar till en annan stad och jag packar ihop mitt och ger mig iväg till ytterligare en stad där jag bodde för 18 år sedan.
Kommentarskrångel finns det då och då mindre kul det.
Må så gott Mia med allt du gör - att räcka till allt är svårt, men stunden i nuet mellan räcka till ser jag att du finner! Det är gott och vi kan dela den glädjen 🙂
Varm kram!
Mia
Post authorFina Tove! Nu blir jag riktigt glad att du slår dig ner en stund intill.
Var sak har sin tid. Fint att vara i nuet, stundom lugnt och stilla och sedan hänga med i svängarna när det kröker.
Ofta många känslor att hantera när livet tar nya språng men jag tror det kommer mycket gott ur att "hänga på".
Tack Tove, jag önskar dig detsamma; att få må gott och ha det riktigt fint.
Det är nåt med dina ord som går rätt in i mig. Som jag mår bra av.
Varm kram också till dig.