30 liter sand, 10 liter cement, men inte nödvändigtvis upp till brädden och sen 6 liter vatten. Möjligen några droppar färre, fast oftast fler, beroende på hur blöt sanden är. Sen är man glad att man inte behöver veva runt det för hand. Tungt så in i den. Cementblandaren gör jobbet. Går runt, runt medan jag checkar av och slänger in några extra droppar vatten. Jag skulle nog kunna ta konsultarvode som betongkonsistensexpert. ( Säg det snabbt tio gånger! ) Så vips! Nä, förresten, inte vips, för det tar sin tid - men efter några sådana blandningar och timmar har man ännu en trappa. Ungefär så bygger man hus också. Om man gör som Bror Duktig vill säga och fixar en murad variant av bygge. Nu kan det pustas och frustas bäst det vill. Ingen rädder för höststormarna här inte. Men jag tänker att det får bli en kopp på trappan då och då året om. Både i storm och i sol. Kanske i regn också, i min nya gula regnjacka och sydväst. Vart har sitt.