... jag har landat i nya året, när jag blir klar över att vi med råge har klivit in i andra halvan av januari. Årets första tulpaner hänger lite slokörade. De är fina så också. Fyller på vatten och känner att lusten är stor att fylla hemmet med vår. Fler tulpaner gärna, och vårens lökväxter i fina små krukor och koppar. Gråväderspromenader får mig att längta efter första kaffet på soltrappan.

Ja, nu är det hög tid att släppa in ljuset och våren. Och så småningom plantera ut de där små lökarna som min vårlängtan får mig att driva upp i januari. Det är så härligt när jag känner hur våren börjar ila runt inuti hela mig! Att eftermiddagen är ljus en timme längre har fått "processen" att dra igång, trots ett "grått ute".

Huset har tömts på inför helgerna hemvändande barn. Lite saknad förstås, fast det känns också bra att alla har landat med laddade batterier i vardagen, det som är det mesta av tillvaron. Det är mellanstickarna, som till exempel finbesök av trion, som sätter guldkant. Det gör vardagen värdefull.
Behagligt tomt känns det i alla fall efter skåpmat som inte längre ligger där och frestar. Vi har jobbat på bra och lyckats sätta i oss hela skinkan, rejält med must och ett helt gäng med knäck och kakor. Någon liten förskrämd sillbit har blivit kvar längst in i kylen. Ingen är sugen på den. Stinna tar vi oss nu fram i hygglig takt på dagliga ( ja, det är åtminstone ambitionen ) sköna promenader.

Dags att välkomna ljuset. Och så småningom våren. Fint att ha framför sig.