... den ljusaste kvällen på hela sommaren, tar ljumma vindar i allt mer under den korta promenaden till brevlådan. Morgonen är varm, men en ihärdig sydvästan gör det skönt att ha en extra tröja slängd över axlarna. Sommargästerna i den lilla röda stugan har lakansväv på tork, livligt vajande i vinden, lurigt nära att ta ett morgondopp i havet som gränsar. Där måste det nypas fast riktigt ordentligt, tänker jag och ångrar ännu en gång att jag inte då, för länge sen, la vantarna på moster Bets fina gamla klädnypor i trä. Sådana som man i bästa fall kan finna när man strosar runt på loppis och då får betala dyrt för.
Fiskar upp morgonens nyheter ur lådan och vänder näsan, och förstås resten av lekamen, 180 grader. Tillbaka på tomten, i solen på trappan, min favoritplats, blir håret inte längre lika vindrufsigt. Där slår jag mig ner med lokala morgontidningen, känner hur vindarna för med sig doft från vresros och kaprifol. Dessa svartlistade små "hemskingar", som måste angripas från alla håll och tuktas hårt, men som detta till trots doftar så ljuvligt att man låter sig charmas långt bortom förstånd.

Medan festförberedelserna pågår för fullt hemma på våran gata i stan, lutar J och jag oss tillbaka i solen och de ljumma vindarna, vid vårt lilla hus på landet. Jordgubbarna ligger på vänt och i storstugan doftar det gott av nybakat bröd. Havet glittrar bortom ängen med kossorna och alla deras kalvar, nio stycken i år. Sommar i kubik.
Jag har gärna en sommarfest nån gång under kommande ljus och härlig tid. Tomten blir vårt gröna rum och fylls med vimmel av vänner och bekanta. Men en annan gång, en "vanlig" fredag, när förväntningarna inte är så stora. Just nu är vi glada och mår lite extra bra för att det "bara" är vi.

Midsommar ...