... lätt att få, och vanligt att ha, blommor på sin aloe. Jag vet inte, men för mig är känslan lite exotisk. Den lilla patinerade krukan, innehållande en bladrosett med en liten grön knopp mitt i, får följa med mig in en dag efter ett besök i fjolårets försummade orangeri. Det var där, i orangeriet, vi brukade ha vårt mysiga "häng" under sommarhalvåret. Vårt lilla guldställe dit vi flydde när vårkvällarna ännu var kalla, sommardagarna väl heta, myggen för envisa eller kvällarna blev kylslagna.
Det "fina livet på landet", som vi brukar kalla det oss sinsemellan, har kommit att bli en ersättare. "Baksidan" med att ha två ställen. Det ena får mer omsorg än det andra. Lätt hänt. Väl medvetna om det. Men vi visste inte då, mitt i vår härliga ambition om ett orangeri, att det fanns en plats på landet som väntade på oss. Tillvaron är föränderlig.
Mitt lilla krukodlade medelhav, som blivit kvar med orangeriet som hemvist, övervintrar tappert kämpande. De flesta ännu hoppfulla. En bra plats på vintern, men sämre under heta sommardagar när ingen riktigt ser till dem. Somligt gav upp efter fjolårets varma, soliga dagar.
För en del är det tufft.
Man kan inte stoppa förändringar. Lika bra att förenas med en gång. De där förändringarna som man inte är i stånd att rå på.
Andra skapar man själv. Det kan vara spännande att "röra om i grytan". Stunder kommer då det är helt rätt att "röra lite".
Solen lyser in i vårt lilla orangeri. Det kommer den att fortsätta med. Vem eller vad som framöver kommer att ha sin hemvist där, det vet vi inget om.
Vi kommer att ha en del att ta ställning till.
Men nu är det vi och vårt "medelhav".
Fast vi lämnar lite öppet. Det känns spännande och bra att ha "utkiksutrymme".
Bosse Lidén
Här finns en spännande cliffhanger ser jag mellan raderna.
Var tvungen att gooooogla på Aloe. Nu vet jag att inte ens experterna vet om den härstammar från Arabiska halvön eller Kanarieöarna. Tror det är meningen. Vi ska inte veta om allt och inte veta allt om framtiden. Men det är stimulerande att forma den personliga biten. Bäst att dra åt samma håll med vissa variationer. Ofta brukar det bli bra i backspegeln. Annars är det viktigt att acceptera vissa förändringar - även om det kan svida lite emellanåt.
Kram
Mia
Post author... fast inget "to be continued" i brådrasket. Men vad vet man? Tur det, att vi inte vet allt. Klokt, tror jag, att känna sig trygg med att "hänga med i svängarna". Men förstås också ratta lite dit det lockar.
Tänk så bra att min Aloe, förutom att stoltsera med ranglig blomning, också triggade din vetgirighet. 🙂
Kram!
Tove Olberg
Vilket underbart inlägg - jag behöver nog inte skriva mer. Bilden som avslutat lämnar inget och allt åt - det underbara! Det kända - och okända!
Varm kram
Mia
Post authorTack.😊
Ibland kan livet vara spännande ...
Varm kram till dig!
Bland Kastruller och Vinglas
Som ett oskrivet blad...spännande. Har nog aldrig sett en Aloe blomma. Fint i alla fall.
Jag skulle vilja ha ett orangeri, det vore lycka. Kanske jag fpr det i framtiden, vem vet?
Kram Kajsa
Mia
Post authorJa men, visst är det ... 🙂
Kanske är det inte så vanligt med blommande Aloe. Men kanske kommer du att ha en i ett orangeri nån gång.
Kram!
Znogge
Jag tror faktiskt det är ganska så ovanligt att de blommar så det är bara att gratulera.
Spännande med en dörr som lämnas på glänt...
Kram
Mia
Post authorDesto roligare. Tack, nu blir jag nästan lite stolt.
Ja, det är spännande att inte alltid veta vad som väntar.
Kram!
Ditte
Ett så fint och samstämt inlägg. Ett lugn finns och det både i text och i de vackra bilderna.
En blommande aloe har jag aldrig sett. Tänkvärt med utkiksutrymme och det lämnar ju allt öppet.
Förändringar kan en inte stoppa och men ibland vill man bromsa lite.Att ha två ställen ger mycket men det är lätt hänt att tankarna och kanske omsorgen hamnar mer på det ena.
Kram och många tankar
Mia
Post authorTack 😊
Lagom är bäst, så är det, men man rår inte alltid på det. "Utkiksutrymme", det är väl ett sätt att försöka vara flexibel gissar jag.
Jag är helt enig med dig; det ger mycket att ha två ställen. Man får hitta en form, och känna sig trygg med den, att få det att funka väl.
Tack Ditte, detsamma till dig.