Att det är vanlig vardag igen blev jag bryskt varse i morse. Mitt i det varma, mjuka, mörka vaknar kockradion till liv på en helt galen tid vad det verkar. Mest får jag lust att banka all livskraft ur den och krypa ner igen. Tre veckor med morgnar utan tider att passa gör mig klar över hur obarmhärtig den kan vara. Men det är bara att upp och studsa till en disigt mjölkvit januaridag.
Den elfte dagen närmare bestämt av de 366 som står till förfogande under detta nya purfärska år. En ny almanacka att fylla med ... ja, det återstår att se. Det är spännande med de där oskrivna bladen. Känslan av en "ung" kalender, utan rynkor och hundöron. Ett år att fylla med ... ta nya kliv mot ... ja, vem vet? "Spåkulan" avslöjar inte mycket men ger små aningar.
Å´ hur det än är känns det gott att ta klivet in i vardagslunken igen. Fem allt för tidiga ännu mörka morgnar som följs av skola och jobb, "vanliga" kvällar och sedan en efterlängtad helg kan bjuda på alldeles tillräckligt med överraskningar.