... begagnat. "Gamla" foton som kommer fram på nytt. Återbruk lär ligga rätt i tid.

Någon undrade var man finner ...

... detta fallande vatten. Så inbäddat i höstfärger ...
Jag hade nog också undrat om jag inte redan visste.
Från samma plats, vid samma tid, har jag hittat mer "begagnatmaterial" som jag tycker tål att återanvändas.

Har man möjlighet att ta sig till Sveriges trädgård och Ronneby Brunnspark, så finner man det. I stunden härligt iklädd höstskrud.

Ronneby Brunn, med sitt hälsovatten, har en gång tjänat som kurort. Den omkringliggande parken och bebyggelsen är imponerande. Hit tar jag mig gärna någon gång emellanåt för att flanera.

Den gamla direktörsvillan är rena Villa Villekulla.

Om man sedan styr stegen över gångbron ....

... till caféet där de lockar med smaskig mandeltårta eller andra läckerheter - ja, då kan man välkomnas av denna trio. En tycks vråla medan en annan visar onda ögat och så en tredje som inte vill vara med på bild.

Det är härligt att ta en tur ibland, få sig en go´fika på ett mysigt ställe och lite annat nytt till livs.
Men ofta räcker det långt bara att få sparka med fötterna i de prassliga löven under promenaden hemikring.

Jag kikar runt och in lite varstans med en tanke att försöka finna inspiration. Finna lust och tid och en kombo för dessa för några skrivna rader.  Den där "rätta" känslan; jag lyckas liksom inte fånga den. Så är det att vara konstnär tänker jag, i en stund med höga tankar om mig själv, och försöker finna tröst i det. Inte anklaga mig själv för det som inte blir gjort. Istället försöka tänka att det är något bra att ha kvar. För det är det ju.
Oktober. Höst överallt. Jag funderar över var dagsljuset tagit vägen i dag. Smatter mot rutan och plask när stöveln sätts mot marken. Där ogräset i gången lätt kan ge mig en släng av en känsla jag försöker mota bort, över ansning som jag inte har lust att ta tag i. Men det är också ovanligt mycket krasse som lyser i det lilla trädgårdslandet. Mycket önskad. Och en och annan efterblom av lavendel. Mmm, gillar. Så de helt bedårande små kottarna på humlen ... aah, blir nästan lyrisk.
Doft av svavel från stickan när jag sätter mig med morgontidningen. Tanken landar i kommande vinters fat med clementiner. Mysigt med den lilla lågan intill även utan citrus men väl med lokala aktualiteter.
Så börjar en tisdag i oktober. En mörk och blöt som får mig att undra var i gömmorna de "små barnens" pannlampor återfinns. Jag vill ta hand om oktober och trivas med den. Jag vet att det mörka, blöta varvas med det ljusa, krispiga. En annan dag.