Jaha, nu är det Sven som har ställt till det. Och det finns ingen hejd på allt vad den stackar´n ställer till. Fast något han gjort rackans bra, det är att han har passat på att fixa till snö hos oss nere i söder. Yngst jublade i morse när han satte sig upp i sängen och upptäckte att vintern parkerat utanför fönstret. Jag tror den sätter fart på barnet i oss alla. För visst är det härligt att se det vita och sedan höra hur det knarrar under kängorna. Tänk ändå, vad han kan - Sven. Fast nu menar jag ju förstås inte vår granne Sven. Nej, fullt så talangfull är nog inte han. Ovädret. Jag menar förstås ovädret Sven. Det kan onekligen tendera att bli fånigt när dessa namnges. Utanför knutarna tjuter det fortfarande emellanåt och även om snön lockar är det nog skönast inne. Jag vågar inte hoppas för mycket. Att snön ska ligga kvar menar jag. Fast somliga av klanens övriga medlemmar har stora visioner om det. Det finns heta önskningar om att kung Bore nu har kommit för att stanna. Kul så länge det varar är det i alla fall.
I stället för att plumsa i snön, vilket ändå knappast är möjligt med ett djup av ett par ynka centimeter, ägnar jag mig åt att förbereda något att ha med till värdparen på helgens glöggmingel. Nu känns det verkligen skönt med fredag.