När jag hämtar tidningen klockan sju på morgonen är det som att gå ut mitt i natten. Jag är omringad av mörker men märker på allt som rör sig in och ut från centrum att dagen börjar vakna. Bilar och bussar rullar förbi, folk stiger på och av, kommer gåendes och cyklandes. Alla på väg till sitt.
Just den här morgonen är kall och jag klampar chippskodd kring i för stora kängor för jag stack fötterna i de som stod närmast till hands, ännu klädd i morgonrock och insvept i yllefilt. Locket på brevlådan smäller metallsikt igen när jag plockat upp bladet. Marken ligger frostvit och jag känner det kalla svepa in i mig när jag andas den isiga morgonluften. Det gnistrar i buskar och perenner som orörda står kvar i rabatten efter sommaren. Jag vet inte vad som ger denna effekt - kanske ljuset från gatlyktorna som letar sig in under träd och mellan grenar, eller om det är himlen som sakta börjar öppna upp för solen. Trots morgontrafiken vid sidan om vilar det något finstämt över den lilla stunden då jag hämtar tidningen. Eller kanske just på grund av den. Jag tycker om att känna dagen vakna och känslan blir påtaglig när jag ser och hör hur det rör sig runt omkring mig.
Under stunden vid frukostbordet, med en stor kopp varmt te och lite förstrött bläddrande bland morgonens nyheter, ser jag solen försiktigt men bestämt ta plats på himlen. Det är så bedårande vackert med allt som gnistrar utanför köksfönstret. Snabb nedräkning nu till jul och denna soliga vitgnistrande morgon skapar verkligen den känsla inombords som man vill hålla hårt i. En dag som gjord för pepparkaksdegen som ligger i kylskåpet och väntar på en dust med kaveln. Eller ett dyk i kartonger efter julpyntet som är djupt nerbäddat däri. En dag att traditionsenligt klä ljuskronan med murgröna, låta hyacinter få sin plats nerbäddade bland mossa och ställas på bordet med nymanglad julduk.
Det är allt sådant jag gärna vill använda tiden till, men det mesta av den går åt till att ligga nerbäddad under varma filtar och dricka hett honungste. Först vill vi kurera oss från halsont och hosta som huserar här hemma och bli varse hur det känns att vakna efter en god natts sömn.
Solen stannar över dagen. Trappan till entrén vilar i solljus och lyser upp en hostig tillvaro i rummen innanför. Jag vill så gärna behålla det så; soligt och gnistrande av frost, men vintern tycks bara göra snabbvisiter detta år. Termometern har ännu en gång gjort ett häpnadsväckande hopp högt över nollan. Men det väcker ändå en förväntan att under några få dagar få ett avbrott mitt i det gråa och blöta. Och denna gråa dag lyfter jag på filten, reser mig upp och lämnar tekoppen halvdrucken och avsvalnad. Styr kosan mot kaveln med intentionen att låta härliga kryddor fylla hemmet med doft av jul.