"Hemma på våran gata i stan" har vi det oftast rofyllt även om vi har ett förvisso litet men ändå mycket levande centrum runt oss. Det är inte som gatorna i Ystad där bylingen har "Wallander-koll". Det kan hända, ytterst sällan men det kan, att de drar ögonen till sig för att de stannar och på sin höjd kollar att de som cyklar förbi har fungerande lysen, eller möjligen stannar den som ligger väl tungt med foten på gaspedalen. Men ofta är det inte som polisen är här.
Där emot har vi en granne som har koll på vad som händer runt omkring. Inte riktigt som mannan som heter Ove, men lite för bra koll har han. Samtidigt är han den som skulle infinna sig hos oss mitt i natten om så vore. Det är gott att ha sådana grannar. Fast ibland tar jag skydd bakom häcken.
Ove gjorde annars intryck på mig när jag nyligen såg filmen. Och det kändes bra att se Rolf Lassgård i en annan roll än i någon av de som jag oftast förknippar honom med. Som Wallander är han inte min favorit. Nej, jag gillar honom bättre som Ove.
Så hamnade jag åter i "poäng-hetsen" hos Lidén och tänkte att jag kanske kan smussla till mig ett och annat bland de som utlovas om man sköter sina kort rätt: Poäng för foton på var och en av de som spelat rollen som Wallander, men ogiltigt om de hämtas på nätet. Kanske kan bokomslaget där Ove figurerar generera i ett ... ?! ... eftersom Ove ju faktiskt spelas av Rolf Lassgård; forne Wallander. Ja, så tänkte jag. Men det var också allt jag kunde förmå mig att uppbringa bland de fem (visade det sig till min stora förvåning) som gestaltat denne operaälskande poliskommissarie.
Sedan var det detta med poäng för övrigt polismaterial ...
... så som kvinnlig polis i tjänstekläder. Jag har inte sprungit benen av mig för att finna någon ute på gatorna, men jag tog några kliv till bokskåpet och hämtade material från ett gammalt hederligt uppslagsverk. Notera bildtext uppe till höger. Med lite fantasi kan man också se blinkande sirener på polisbilen i bild, och finna dem nästan öronbedövande faktiskt. 😉
Å´ så polishunden ...
Som polisdotter känns det som att jag under hela min uppväxt varit omgiven av all tänkbar rekvisita med en pappa som var hundförare inom polisen.
På fotot intill har jag gjort pappa huvudlös, stackar´n - det kommer mig lite för nära att låta honom få fullt utrymme här. Men det är min pappa när han var ung och jag var liten. Här flankerad av en av alla sina fantastiska polishundar som tillika har varit de mest älskade familjemedlemmar.
Två ständiga följeslagare som funnits för varandra under flera kniviga insatser i jobbet. Just denna hund gick från polisdramatiken till vardagen där jag delade både matskål och sovplats med honom. Det var nämligen något jag fick för mig att jag ville göra när jag var fem år gammal. Han försvarade hela familjen från allt som kunde tänkas göra oss illa och skrämde vid ett tillfälle slaget på min stackars morbror. Han var barnvakt för mig en kväll och skulle bära mig från hundkorgen, där jag somnat intill min fyrfota vän, till min säng. Han möttes av väl synliga hörntänder och ett dovt morrande och blev i ett nafs klok nog att lugnt och tryggt låta mig sova vidare hos min goa kompis till pappa kom hem. Han fick lov att bära mig till min säng.
Än en gång; lek och fina minnen ...
Så var det fredag på nytt. Veckans klara favoritdag. Jag känner hur den vaggar mig. Härligt!
Bosse Lidén
Vilket spännande och intressant inlägg. Din morbror måste blivit skraj. Han visste inte om att man inte rör sovande hundkorgflickor.
Jag förstår att det är både för och nackdelar att ha en granne som Ove. Vi har själva haft det. Rolf var suverän i den rollen. Som jag njöt i biosalongsmörkret.
Helgkram Bosse
Mia
Post authorJa, en stund i biomörkret någon gång emellanåt kan vara välgörande.
Eva
Den här uppgiften var klurig och kräver en stor dos tur om man ska lyckas. Vilket fint foto av din pappa och polishunden. Spännande se vad Bosse klurar ut härnäst. Ha en fin helg. Kram 🙂
Mia
Post authorJa, poäng blir det inte alltid så många, men lite tanker och aktivitet väcker det ofta - det kan räcka gott. 🙂
wiolettan
Kul och spännande. Där fick du ihop poäng. Bra gjort.
Jag har också sett filmen om Ove och jag tyckte mycket om den. Mänsklig och med många roliga scener, mitt i allt.
Trevlig kväll och kram till dig.
Mia
Post authorJa minsann, jag klättrar sakta men säkert upp för poängstegen. Återstår att se om vi möts på toppen. 🙂
Go´kväll och kram tillbaka till dig!
Ditte
God afton! Nu har jag hittat hit och det efter en fin kommentar hos mig.
Jag förstår att jag har en hel del att läsa i kapp och det ska göras, helt klart.
Trevligt att dela "Ove filmen", jag tyckte också den var bra men har inte sedan barnsben haft någon i närheten som just Ove. Om det är bra eller dåligt vet jag inte men den mannen var också minnsevärd och väldigt snäll, innerst inne.
Jag tycker du löst uppgiften galant och texten ger extra bevis. Spännande att läsa om er hund och den trofasthet han had emot er/dig. Lite synd dock om morbror.
Önskar dig en trevlig kväll.
Mia
Post authorVälkommen, kul att se dig här!
Många fina, trofasta hundar har kommit och hunnit lämna under min uppväxt och fina minnen har de gett som jag är glad över. Vad gäller incidenten tror jag morbror hämtade sig bra. 🙂
En fortsatt trevlig kväll önskar jag också dig.
Helena
Hundförare inom polisen. Det var min dröm när jag var yngre och en bit upp. Men det föll på längdgränsen och även om jag hade haft högklackeskor hade jag inte blivit tillräckligt lång... 😉
Har du skrivit något på din blogg om sånt som är bra att tänka på när man bygger ett orangeri? Ha en riktigt fin ny vecka. Kram
Mia
Post authorHallå Helena!
Jag har just inte skrivit något "matnyttigt" kring orangeribygget, men vi funderade länge på vad vi ville prioritera. Vi hade sedan tidigare en friliggande byggnad på tomten med tre uppmurade väggar och ett stort öppet parti åt söder - ett bra utgångsläge. Det vi behövde göra var att lägga ett tak och glasa in åt söder. Funktionen skulle vara att övervintra medelhavsväxter, men också att fortsätta använda det likt tidigare på sommaren. Hålla hyfsad värme på vintern alltså, men inte för varmt på sommaren. Valet blev isolertak (plast med luftspalt som ger ljus åt rummet och behåller värmen inne, utan att det sommartid blir så varmt som med ett glastak) Fönster och vikdörrar i isolerglas fick klä in den öppna sidan. Det breda partiet med vikdörrar har gjort att vi kan ha orangeriet öppet åt söder sommartid. Det är tredje året nu som växterna övervintrar där. Vi har ställt in ett litet element med termostat för att det inte ska gå ner under nollan om det blir riktigt kallt. Det funkar. Som ex: I går hade vi en utetemperatur på 4 grader, mulet och regn, och orangeriet höll 9 grader. Samma temperatur ute en solig dag i slutet av februari så går det upp till drygt 20 grader i orangeriet under lunch/eftermiddag. Mycket av värmen behålls med hjälp av det isolerklassade materialet.
Fråga igen om du undrar över något, så hoppas jag att jag kan hjälpa dig en liten bit på traven.