Vårt fina liv på landet

DSC_6883 (1)Projektet "Vårt fina liv på landet" har dragit igång för säsongen. Skyddsskor och arbetsbyxor åker på. Den varma goa tröjan åker på och av beroende på väder och hur varm man blir av det man håller på med just för stunden. Släggan tas fram och korpen används flitigt. Så hörs den i trädtopparna också. När den inte ses flygande över ängen. Både herr och fru faktiskt.
Men korpen för ändamålet, den undrade jag till en början vad det var får något. Det är en sådan, förklarade den rådige sonen då, som de sju dvärgarna använder i gruvan. Aha!
Nu används den avigt och rätt av oss. Dock utan resultat av spännande mineraler. Mest ett jättegäng förargelseväckande faktiskt. Det är ett gruvsamt jobb 😉 att "plöja undan" en massa sten. Tidskrävande inte minst. "Det blir perfekt att ha till grunden", säger J som verkligen går igång på att göra jobbet själv, istället för att göra det enklare för sig genom att anlita någon. Dyrare gör man det ju också genom att beställa hjälpen. Kan det månne vara en tanke som slår en smålänning?

Men jag håller med och vi är helt överens. Det här är vårt projekt och ingen annan ska komma och pilla i det. Det är vi som ska bygga hus. Med våra egna händer. På den plats där jag tillbringat alla mina barndoms somrar. Den plats där pappa genom åren drivit alla sina små projekt. Där J och jag finner ro. Där havet busar högt. Där kossorna betar i hagen intill. Där ingen ser om vi smiter ut i mässingen en tidig sommarmorgon. Där hästarna nyfiket möter oss när vi går för att bada. Där fåren smiter in i vår trädgård och där sönerna tycker att vi bör ta betalt av alla fågelskådare som ockuperar vägen utanför vår tomt.
DSC_6872

Förra säsongen rev vi. Denna säsong ska det byggas. Nu i tiden ligger förberedande grävarbete. Med spade, grep och korp. Arbetsamt och tillfredsställande på en och samma gång. Och gäckande.
Än så länge tar det fysiska arbetet mest våra helger i anspråk. Men det är ändå i livet på landet jag nästan alltid har mina tankar. Därför tar det också nästan all min tid och energi. Därför blir det inte mycket skrivet. Inte mycket sjunget. Men jag hoppas förstås jag finner ro att slå mig ner på min soltrappa då och då, med lite funderingar på livet och tillvaron, i stort och smått. En liten stund emellanåt att ta ton. Kanske viktigast; att komma ut i det böljande nyskira gröna och vita. När skogen täcks av Anemone nemorosa, då måste man tillåta sig många stunder att "bara" vara.

Ha det gott i vår vackra vår!
DSC_5748

9 thoughts on “Vårt fina liv på landet

  1. Oj, jag blir nästan sjuk av alla vårbilder du visar. Så vackra, så efterlängtade.
    Här får vi vänta lite till innan vi har kommit lika långt.
    Ha det gott!

    Reply
    1. Mia

      Post author

      För all del, bli inte det! Håll dig nu kurant så att du kan ut och njuta våren när den landar hos dig. 🙂
      Tack, detsamma!

      Reply
    1. Mia

      Post author

      Ja, det är onekligen lite att bita i, men nu är vi taggade. 🙂
      Kram till dig och tack!

      Reply
  2. Vilket härligt projekt som ligger framför er! Mycket jobb och mycket skapande och mycket känsla. Jag beundrar er och vet att det kommer att bli så fint och byggt med så mycket kärlek. Och kanske kan du då och då tralla och sjunga under arbetets gång. Om du får luft förstås.
    När jag läser dina rader så känns det som om jag också är med. Står lite vid sidan och ittar på pch tar en handtg då och då.
    Önskar er all lycka ocj det bästa.
    Stor kram och tack för ljuvliga bilder.

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Bland så mycket arbetsglädje och frisk luft går det bra att tralla och ta en rejäl nypa luft på en och samma gång.
      Blir glad av att tänka att du är ibland är med oss. En hjälpande hand är fint att få.
      Tack!
      Varm kram till dig.

      Reply
  3. Jag är impad av ert stora projekt, som jag önskar er lycka till med att ro i hamn.
    Du beskriver det så vackert att jag nästan helt glömmer bort skuggorna. 🙂 Hoppas du hinner ta det lugnt på trappan mellan varven.
    Vårkramar, Bosse

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack!
      Lite mastigt är det allt, men mest är det ett må-bra-projekt. Vi har inget bråttom - vi har ju redan tak över huvudet i huset som hör till trappan, och där kommer jag nog att sitta en del emellanåt för att njuta av våren och sommaren som kommer.
      En kram till dig i sköna maj!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


five − = 0