Jag kikar runt och in lite varstans med en tanke att försöka finna inspiration. Finna lust och tid och en kombo för dessa för några skrivna rader. Den där "rätta" känslan; jag lyckas liksom inte fånga den. Så är det att vara konstnär tänker jag, i en stund med höga tankar om mig själv, och försöker finna tröst i det. Inte anklaga mig själv för det som inte blir gjort. Istället försöka tänka att det är något bra att ha kvar. För det är det ju.
Oktober. Höst överallt. Jag funderar över var dagsljuset tagit vägen i dag. Smatter mot rutan och plask när stöveln sätts mot marken. Där ogräset i gången lätt kan ge mig en släng av en känsla jag försöker mota bort, över ansning som jag inte har lust att ta tag i. Men det är också ovanligt mycket krasse som lyser i det lilla trädgårdslandet. Mycket önskad. Och en och annan efterblom av lavendel. Mmm, gillar. Så de helt bedårande små kottarna på humlen ... aah, blir nästan lyrisk.
Doft av svavel från stickan när jag sätter mig med morgontidningen. Tanken landar i kommande vinters fat med clementiner. Mysigt med den lilla lågan intill även utan citrus men väl med lokala aktualiteter.
Så börjar en tisdag i oktober. En mörk och blöt som får mig att undra var i gömmorna de "små barnens" pannlampor återfinns. Jag vill ta hand om oktober och trivas med den. Jag vet att det mörka, blöta varvas med det ljusa, krispiga. En annan dag.
Bosse Lidén
Det har ofta varit dåligt napp vid att se efter om det kommit något nytt inlägg på denna underbara, tänkvärda blogg. Därför hade jag "som vanligt" inga förväntningar. Härligt att bli förvånad på rätt sätt en blöt oktobermorgon.
Tack för ett intressant inlägg - som vanligt.
Oktoberkramar från Visby
Mia
Post authorVad kul Bosse, att du tittar inom! 🙂
Jag vet, jag är allt som oftast nån helt annanstans än här. Var sak har sin tid. Extra bra då med en liten överraskning. Bland det bästa jag vet att bjuda på just sådana. 🙂
Men hur det är med alla andra platser att närvara på; detta är ett fint forum för att "träffa" goa vänner, bli kvitt värsta "skrivklådan" eller må lite extra bra en stund.
Kram från en dyngvåt 🌞-trappa!
Klara Ovidia
"Så är det att vara konstnär; i en stund med höga tankar om mig själv och försöker finna tröst i det"
Go morgon Mia! I dag vaknade jag så särskilt tidigt. Som klar att stiga upp redan fast klockan tickar runt 4 tiden. Något har funnits i mitt blogglandia-hörn och när tevattnet kokade så kom jag på det; Mia Soltrappa! Så länge sedan. Nu har jag läst dina 5 senaste inlägg. Tiden har gått så fort sedan vi lästes av. Tar del av dina ord och minns ditt sätt att skriva, det där finstämda, lågmälda, trygga och så fingott att läsa. Hittar en annan ton, en som kanske säger att nu är det annat i sinnet, en paus, men en längtan efter de där ordens balans ändå. Skrivandet går sin egen väg, ja så är det. Vi förändras vi är i det vi gör, halkar efter eller före och så står vi där bara ..... och du, visst läser jag ditt finstämda klart mellan raderna. Vårt inre tar ibland andra vägar och vi följer inte genast det som sker .... det flyter av och an till och från är där och inte är där. Att vara eller inte vara, att göra det vi är ...
Ja, här kom alla orden och känslorna på en och samma gång; tusen tack Mia för denna möjligheten jag fick att också sätta ord på något som jag tydligen känt på och som du inspirerade mig till. Stor varm kram!
Jag skriver fortfarande då och då, mitt skriv fann sitt igen. Bloggläsandet är mycket mindre, men det går i vågor då tiden jag har fylls med annat.
Goda tankar från Tove
Mia
Post authorMen ... jag vet ju att jag har läst denna fina kommentar och svarat på den tidigare ... sannolikt har väl det svaret tagit vägen någon bra stans där jag inte kan finna det. Så kul med din tittin till mig och lika glad blir jag igen av att slå mig ner intill.
Allt det bästa till dig.