Våra tidiga mornar …

... är fortsatt mörka som natten. Men något var väldigt annorlunda vid frukosten i morse. Koltrasten, jag hörde den. Det är som att höra våren självt. Är den så tapper ska jag minsann också försöka vara det. Stunden i ottan, den nattsvarta, varar ett par veckor till medan "efter-jobbe-tid" har blivit bra mycket ljusare. Det är väl den tiden nu, nära vårdagjämning, som det går som fortast. Känns så härligt att tänka på och ännu mer förstås när det så tydligt märks. Har sagt det förut, säger det igen: Våren är bäst. Speciellt den tidiga. Full av förväntan.

I rabatten knoppar de droppar man först av alla sticker ner näsan för att leta efter. En hög av påsar med mängder av frön väntar på att bli nerbäddade i lucker jord. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet. Det blir lätt så när man ser alla fröpåsar locka, men jag är inte lika flink med det som följer. Fast i år är vi på gång med något nytt. Den lilla jordplätten på landet är tänkt att under några härliga sommarveckor "försörja oss" med lite av säsongens olika primörer. Tanken på det, nu i februari, är fylld av lust och energi, men jag vet också att allt arbete som följer kan få de depåerna att sina. Vi får väl se hur det blir. Vi är i alla fall glatt "på språng". Precis som våren.

4 thoughts on “Våra tidiga mornar …

  1. Koltrasten, han är någon speciell han..eller hon. De sjunger så vackert och mitt hjärta stannar till för ett slag och ett leende sprider sig varje gång. Jag blir kär och kroppen den spritter till liv. Nu är våren snart här
    Kram Kajsa

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Visst är det något alldeles speciellt när koltrasten sjunger i den tidiga våren. Känslan, de allra första vårdagarna ... vad kan mäta sig med den.
      Kram!

      Reply

Leave a Reply to Mia Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


× two = 12