... för några dagar och styr kosan till vårt "gamla hus". Jag har en dag på egen hand. Njuter den men med en lite märklig känsla av att husera ensam i detta till synes stora, en gång inboat för oss alla fem. Flyttar ut med morgontidning och dagens första kaffe till orangeriet. Lite kyligt om benen där jag sitter, men pelargonerna har tagit rejäl fart. Gissar att de gillar de varma, nästan lite tropiska dagar som blir här inne, för att sedan få sval nattvila.

Jag hoppas på värme och sol idag, så shortsen åkte på när benen svängde över sängkanten i ottan. Trotsar den svala temperatur som råder i orangeriet under tidig morgontimma. Bleka vinterben med gåshud, tills kaffet har tinat upp mig och solen hunnit runt.

Vilsamt att börja dagen så, i ett svalt orangeri bland pelargoner. En tillflykt. "Gamla huset" blir så stort när alla andra är på annan plats. "De små" flyttar en efter en och nu så kännbart att yngst är på gång. För dagen på långväga besök till vad som ser ut att bli hans nya vardag. Bara tanken får det nästan att eka mellan väggarna. Kanske dags för oss också ... ? Lite mindre yta ... lite mindre att ta hand om ... Tiden får utvisa.

Snart vänder vi tillbaka till vårt lilla hus på landet. Där oket faller av och tillvaron är en smula enklare. Där vi vill skapa plats för alla "små" hemvändare, att tillbringa helger och sommardagar med oss. Där vi tålmodigt väntar in sommarvarma dagar och syrenblom, för att det omkringliggande havet kyler dagarna en aning längre. En samlingsplats för familj och vänner.

Men här och nu är orangeri och trädgård runt "gamla huset" en oas. Lummig nygrönska under tidig säsong ger oss dubbelt upp av detta efterlängtade. Syren och apel i blom. En lisa.