... minusgrader och genast känns det vintrigt. Härligt! Jag får det inte att stämma med grådask och känsla av advent. Men nu står vi mitt upp i den. Det doftar bak från köket, gröna kvistar ståtar lite runt om och hyacinter sprider den där nästan lite magiska känslan med minnen från när jag var barn. Allt faller bättre på plats när jag tittar ut i det frostnupna.
Kugghjulen maler på här inne, ihärdig tomteverkstad. De hakar i bra, kuggarna, men emellanåt kan julförberedelser fresta på. Lite slitsamt, men mest kul - så vill jag ha det.
En otroligt blygsam, men likväl ( för mig ) storartad succé från i höstas var "egenproduktionen" av saffran.
Ja, det blev några små trådar från några krokusar. De var lätträknade kan jag säga, både blommorna och trådarna, men lite kul ändå. Till saffransbaket har jag fått punga ut med de slantar som det "gula guldet" slukar. Mina egna små trådar gör inte mer nytta än ligger i en fin ask för beskådan.
Det känns som att december är särdeles mörk detta år. Kanske har året som gått frestat på lite hårt. Livet går ju inte alltid som på räls. Det kan bli kännbart under de allra mörkaste veckorna. Snart vänder ljuset åter. Det är fint att tänka. Men också; utan mörker inget ljus - det kan vara trösterikt.
Medan jag sitter här i mina tankar, går emellan då och då med brödbak och pyssel, har det frostnupna åter tagit form av små droppar som glimmar i solen. Det får vara som det är med det där frostnupna ...
Önskar dig en fin jul.