... i mitten på januari. Det är något med ljuset. Man anar våren bak krönet. Känner hopp.
Jag kan prata mig varm om soliga januaridagar. Det där magiska med ljuset som inträffar en bit in i månaden. I år är det extra välkommet och denna första dag jag får mig det till livs tas emot med öppen famn. Till skillnad från det mesta annat, då vi tillfälligt lever i kramförbudens tid.
En lång(sam) promenad, så ärar jag dagen. Det gör inget att den inte går så fort. Promenaden är varken kortare eller längre än vanligt, men stunden ute varar en stund extra. Stegen är lite trötta och flåset är inte på topp. En "gammal hederlig förkylning" har tillfälligt satt stopp för den vanliga spänsten. (Om jag nu vågar påstå att jag har en sådan.) Att det är vad det rör sig om har jag fått svart på vitt på efter att pliktskyldigt ha kollat upp det enligt konstens alla regler. Den vetskapen gör det väldigt lätt att tas med en snorig kran. Fast jag är visten och det svider lite.
Vi hade lyckan att få träffa hela finaste trion under helger som vi nu har bakom oss. Och vi kramades! Så underbart härligt. Syndare där, kanske någon tänker. Det skiter jag i! De där kramarna satt som en smäck. Välbehövliga och välgörande.
Dagarna då vi var samlade gick sedvanligt, som helgerna i övrigt, allt för fort. Julen ligger nerpackad i sina lådor, förutom granen som ligger utanför i väntan på bortforsling. Arma stackare. I kylskåpet ligger några små förskrämda sillbitar som får oss att undra i vilket skick de är. Kylskåpsrensning, fast det gör ack så ont att inte hinna ta vara på all mat, är vad som återstår av julens plundring.
Där granen stod finns nu åter plats för solen att lysa in på morfars gamla koppargryta som han en gång rörde karamellsmeten i. Jag brukar vara snabb med att säga att man inte ska längta fram i tiden, men likt förbaskat längtar jag efter våren. Att få sjunga in den. I år när jag en förhoppning om att få höra Lundasångarna göra just det. Live, på plats. Det är faktiskt en liten dröm jag har. Futtigt, kanske någon dristar sig till att tänka nu, att inte ha större drömmar än så. Men då svarar jag rappt: Just det min vän, är många gånger nyckeln till lycka.
Znogge
Här har solen visat sig en kort stund men nu är det lika grått igen. Men visst känns det gott när man får se ljuset för tillvaron känns lättare på något vis. Lundasångarna har jag hört flera gånger och det är en väldigt speciell känsla att stå där och sjunga in våren!
Kram
Mia
Post authorSolen! Så välbehövlig efter en lång mörk tid.
Jag sätter nästan klockan för att inte missa när Lundasångarna sjunger in våren på TV. Men istället önskar jag få uppleva, precis som du har gjort, känslan av att stå där i närheten av trappan och höra dem. Fast jag har faktiskt varit inne i den gamla universitetsbyggnaden. Lite av en upplevelse det med och det gör mig lite glad.
Kram!
Ditte
Så skönt att solen lyste även på dig denna tisdag. Och att solen tittar fram så här i januari gör tillvaron både lättare och mer njutbar. Trist med din förkylning men jag hoppas innerligt att det inte är allvarligare "saker" med din brist på ork. Var försiktig och ta hand om dig.
Visst är det en fin dröm att se Lundasångarna och jag hoppas och önskar att den går i uppfyllelse. Men tills dess gör vi väl som vanligt och sätter ocss på din trapp i solen med en kopp kaffe.
Varm kram
Mia
Post authorO ja, underbart, man blir verkligen glad långt inne i sig.
Tack Ditte för din omtanke, den värmer gott.
Trappan är en fin plats att möta våren på. Jag fixar kaffehurran - du är så välkommen!
Varm kram!
Christina Karlsson
Hoppas innerligt att du får se Lundasångarna sjunga in våren IRL. Inget kan slå den autentiska verkligheten och musik och sång är en underbar källa att njuta av. Det är det lilla som är det verkligt stora. Det vardagliga....det fina....och det unika - kanske är det det vi behöver som mest. Jag tycker att du gjorde helt rätt i att kramas, människor behöver kramar och att krama de sina när man träffas kan aldrig vara fel. Nåja, undantag finns alltid - om någon är snuvig kan man ju låta bli 😉
Härligt att du fick njuta av solen!
Ta väl hand om dig! Och fortsätt att njuta av dagarna som passerar.
Kramar
Christina
Mia
Post authorTack 😊
Visst är det så, att det är i det lilla man finner det stora. Vardagslycka.
Kramarna var själsligt närande. Vi har laddat batterierna och soliga dagar spär på det. I veckan har vi faktiskt fått ett par härligt generösa soldagar. Efter en skön promenad i dag, på äventyrliga glashala vägar, ska vi nu ta lördagkväll. Och njuta den! 🙂
Kram till dig!
Tove Olberg
Vacker talande text, de små lyckorna och drömmarna ger det stora! Väl bevarad i sinn och skinn.
Förkylningar sätter gränser även de hederliga. Gå sakta gör gott! En hinner med då sig själv och solen.
Varm kram!
Mia
Post authorTack 😊
Ja, en "vanlig" snuva tar en del på krafterna den också, men nu är jag på G. Fast man kanske ändå ska dra ner på takten en del ... för att hinna uppfatta allt omkring lite bättre ...🤔 🙂
Varm kram till dig
Bland Kastruller och Vinglas
Vacker kopparkittel. Lika vacker som solen när den visar sig. Och solen är alltid så välkommen och glädjande när den vill visa sig.
Idag var vi runt på julklappsutdelning till barnen som ännu inte fått sina klappar. Då fick vi som kommer från ett snöfritt Malmö se mycket snö lite norrut i Skåne. Ett riktigt vitt och vackert vinterlandskap.
Ha en fin fortsatt Januari
Kram Kajsa
ps. Du hade fått krama mig alla dagar i veckan.Ds.
Mia
Post authorStor och tunnbottnad är den. Stor för att morfar skulle få plats att röra all sin godissmet som sen blev karameller som han sålde i sin fabrik och sen utbytt när botten blev vanskligt skör. Fint minne.
Ja, detta år har man fått lösa allt praktiskt på nya vis. Det går bra det också. Härligt ändå att få lite vinter. Det blir liksom mysigare när våren kommer.
Tack Kajsa, du med.
Och tack igen - man mår lite extra bra av en kram var dag.