Höstlovet har lägrat sig innanför husets fyra väggar. Snusande tonåringar bak lyckta dörrar. En tystnad som är olik den det tomma huset ger. Jag tar del av lediga dagar fast låter morgonen starta tillsammans med dig. Tidigt. Du och jag på tu man hand vid frukosten. Jag är knappt vaken. Du sträcker fram handen och jag lägger min handflata mot din. Tar emot ett leende när du låter energin flöda från dig till mig genom händer som möts ovanför frukostbröd och ångande tekoppar. Tycker om att få ta del av ditt morgonvakna jag. Ditt energiflöde.
När du är redo att ge dig av behöver jag ännu en stund för att bli helt vaken. Jag låter tekoppen bli urdrucken och morgonen bli ljus. Sedan, medan huset fortfarande sover, smyger jag ut mitt i hösten. Omfamnas av ljumma vindar, sol och prasslet från gula, fallande boklöv. Långa steg. Många steg. Framför allt raska steg. Snart har de fört mig till den dörr som släppte ut mig lite tidigare. Öppnar försiktigt. Hör ljudet från ett hus som så sakteliga är på väg att vakna. Tonåringar i någon slags halvdvala. Skolungdom som njuter höstlov. Tar klivet in i en äkta höstlovslunk.