Bråttom!
... känner jag att det blir nu när en verklig lekledare lockar med nya poäng och jag är sen i starten.
Intressen genom åren är temat och jag hamnar ganska långt bak. I tiden alltså. De där morgnarna när jag tog med alla legoklossar till sängen där mamma fortfarande låg och sov. Jag ville att vi skulle bygga tillsammans. Plattor att bygga på och så vita, röda och svarta klossar, kvadratiska och rektangulära. Jo, förresten, fönster hade jag några också och så byggde vi hus, mamma och jag. Lego var jättekul. Med den allsköns uppsjö av legobitar som våra barn sedan har haft ökade möjligheten väsentligt till olika skapelser, men frågan är om kreativiteten varit densamma med alla dessa färdiga modeller. Nå väl...
Vidare var Barbie en verklig hobby. Undrar hur mycket hon tog av min tid? Och i sällskap med Ken blev detta "vuxenliv" spännande och nästan på riktigt. Man byggde upp hela världar.
Mängder av aktiviteter, som mer eller mindre fångade min entusiasm, hamnade sedan i tiden mellan Barbie och intresset för killar. Att teckna och måla hörde till den tiden och det intresset består. Musik och sång har alltid tagit stor plats. Besöken med klassen i skolbiblioteket väckte mitt intresse för bokens värld och har gett mig åtskilliga äventyr med massor av karaktärer i olika världar och miljöer. Att uppleva detta lockar fortfarande.
Killarna fick väl sin tid de också, men när jag fann honom som sedan dess känns oersättlig, hamnade intresset för grabbar som ett kollektiv i annan dager.
Fester hade ett tag stor plats på schemat och det är väl någon form av ombildning som skett genom åren och nu gjort detta till trevliga middagar med goda vänner. Fast ibland kan trevliga middagar faktiskt få mig att längta efter en liten knippa "fullt ös - medvetslös". Ålderskris? Nej, absolut inte.
Familjebildning har gett J och mig gemensamma intressen. Vi har alltid idéer på gång kring något nytt gällande huset vi bor i. Här har totalrenoverats och byggts till i omgångar. Maken är fantastiskt händig och jag är väldigt idérik, eller rättare, nästan lite frustrerande påhittig stundom. Men J är med på det mesta och här skapas. Det är kul! Trädgården likaså. Det är ljuvligt att kunna öppna en dörr och gå rätt ut i ett grönt rum som väcker massor med idéer och känns lustfyllt. Och där kan man pyssla också med andra intressen. Läsa en bok, snickra, måla, fixa med huset. Inte minst: fika! Trädgårdsfika står högt på listan över sådant jag gärna ägnar en stund.
Medelhavsväxterna är lite av ett skötebarn. Det är jättekul att se blommor och frukt knoppa och växa till. Och det mesta av orangeriet är ett bygge som var ett av våra gemensamma sommarprojekt; ett delat intresse.
Jaha, så var det då dokumentationen. Lego har vi av senare modell, medan Barbie och Ken har gett sig av mot okänd destination. Block, färger, pennor och penslar finns alltid inom räckhåll. Julens noter är nu utbytta till "Vintern rasat ...". Böcker genom åren har samlats i hemmasnickrade bokskåp. En liten bit trädgård och så små fikon i väntan på sol och värme.