Hos oss

•

Timern piper. Näsan läser av ett tydligt tecken på jäsdeg när jag närmar mig köket. Bakdag idag. Har inte helt bestämt vad den kommer att innehålla. Går på känn och lust. Har i vilket fall börjat med potatislimpa. Sätter händerna i en färdigjäst, ljummen deg och doft av brödkryddor kittlar sinnet. Nästan meditativt att knåda denna ljumma, följsamma massa, lite som massage för novemberkalla händer. Bläddrar runt bland gamla, väl använda och märkta recept. Näst på tur blir Blekingska rågskorpor. Medan dagen mörknar knådas och gräddas det. Kanske inte helt enligt traditionen - inte just några Gustav Adolfsbakelser - men väl så gott som mysfika den sjätte mörka novemberkvällen.

DSC_3812

Grovt potatisbröd          
2 bröd
(Ett av mina verkliga favoriter.)

Dag 1
5 dl vatten
5 dl grovt rågmjöl
(ev 1-2 msk pommerans, anis och fankål eller stött kummin, som blandas med mjölet)

Dag 2
rågmjölskållning
50 gr jäst
1 dl kallt vatten
150 gr kokt skalad potatis (2-3 st)
2 tsk salt
1/2 dl ljus sirap
12-13 dl vetemjöl special

1. Dag 1: Koka upp vattnet och häll det över mjölet, rör om så att det blir väl blandat. Täck med plastfolie och låt stå i rumstemperatur till nästa dag.

2. Dag 2: Blanda rågmjölsskållningen från dag 1 med jästen som rörts ut i vattnet. Riv potatisen fint. Tillsätt potatis, salt, sirap och nästan allt vetemjöl. och arbeta degen ca 10 minuter minuter. Låt degen jäsa övertäckt med bakduk ca 1 timme.

3. Ta upp degen på mjölad bänk och arbeta ihop den med resten av vetemjölet. Dela den i 2 lika stora delar och forma runda bröd. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper och nagga dem med gaffel eller provsticka. Täck dem med bakduk och låt jäsa ca 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.

4. Sätt in bröden i nedre delan av ugnen. Sänk ugnstemperaturen till 185 grader. Grädda brödet 45-50 minuter eller till brödets innertemperatur är ca 95 grader. Låt därefter bröden svalna på galler under bakduk.

Blekingska Rågskorpor

1 l mjölk
2 pkt jäst
1 dl socker
2 tsk salt
50 g smör
12 dl rågsikt
12 dl vetemjöl special

1. Smula jästen i en bunke. Smält fettet, häll i mjölken och värm till fingerljummet. Häll degvätskan över jästen och rör till den löst sig. Rör ner socker, salt och sist mjölet. Arbeta degen smidig. Låt den jäsa övertäckt 30-40 minuter.

2. Häll ut degen på mjölat bakbord och arbeta ihop den. Dela i 24 delar som rullas ut till avlånga bullar. Låt dem jäsa övertäckta 30-40 minuter. Sätt ugnen på 250 grader.

3. Pensla bullarna med uppvispat, grädda sedan 8-10 minuter på mellersta falsen. Dela därefter bullarna och rosta dem ljusbruna (ett par minuter) i 275 grader.

Tips: Frys bullarna efter gräddningen och ta sedan fram så många du önskar som du först tinar och sedan rostar.

•

En gråmulen novemberonsdag sker flytten. Precis som vid alla flyttar är det ett evinnerligt kånkande. Upp och ner, in och ut. Sedvanligt blir lite kvar. Något har man glömt, annat tänker man att man hämtar sen. Flytten blir mer omfattande än vad jag från början hade trott. Kroppen i sin helhet och framför allt uttänjda armar, gör tydligt att jag har underskattat arbetsinsatsen. Fast nu kände jag att flyttdatum fick kvarstå så jag fortsätter att kånka.
Det är en del av trädgården som får nytt boende. Krukorna, som vill ha lite mer ombonad komfort än vad gröna rummet bjuder vintertid, har så äntligen fått flytta in i vårt nya orangeri. Allt medan vi fortsatt väntar på meteorologisk höst. Men nu borde den vara i antågande, märkligt vore det annars. Och bättre att mota Olle i grind, tänker jag, än att brådstörtat kasta mig ut i kylan och rädda alla dessa trädgårdens terrakottaplanterade, alltifrån flugvikt till sanna tungviktare, från att mista livhanken på grund av en överrumplande frostnatt.

DSC_3802

•

Det händer att de kommer och sätter sig på stolsryggen precis utanför köksfönstret. Sitter där och tittar in. Ser lite frågande ut, som om de undrar vad vi håller på med. Så nära men ändå tillsynes så trygga bakom glas. Om det inte vore just för glaset skulle jag kunna sträcka ut handen för att klappa dem - så nära är de. Det brukar vara helgens frukost vi håller på med när de dyker upp och gör oss sällskap. Åtminstone är de sällskapliga en liten stund. Tills vi börjar vifta för mycket med armarna, då ger de sig av. Ofta inte längre än till de blommor och fröställningar, tvärs över gången, som är kvar efter sommaren. Där sitter de och vippar på blomstjälkar och äter av fröna.
Den lite mer medelhavsinspirerade växtligheten brukar också vara ett populärt tillhåll för de små blåhättade. Bland citron och passion och oliver. Fast inte många dagar till gissar jag. Nattemperaturen slår sannolikt till när som helst med celsius ner på minus och då åker krukorna in. Det är i alla fall en mysig utsikt från köksfönstret så länge det varar.

DSC_3750

DSC_3746

•

Höstlovet har lägrat sig innanför husets fyra väggar. Snusande tonåringar bak lyckta dörrar. En tystnad som är olik den det tomma huset ger. Jag tar del av lediga dagar fast låter morgonen starta tillsammans med dig. Tidigt. Du och jag på tu man hand vid frukosten. Jag är knappt vaken. Du sträcker fram handen och jag lägger min handflata mot din. Tar emot ett leende när du låter energin flöda från dig till mig genom händer som möts ovanför frukostbröd och ångande tekoppar. Tycker om att få ta del av ditt morgonvakna jag. Ditt energiflöde.
När du är redo att ge dig av behöver jag ännu en stund för att bli helt vaken. Jag låter tekoppen bli urdrucken och morgonen bli ljus. Sedan, medan huset fortfarande sover, smyger jag ut mitt i hösten. Omfamnas av ljumma vindar, sol och prasslet från gula, fallande boklöv. Långa steg. Många steg. Framför allt raska steg. Snart har de fört mig till den dörr som släppte ut mig lite tidigare. Öppnar försiktigt. Hör ljudet från ett hus som så sakteliga är på väg att vakna. Tonåringar i någon slags halvdvala. Skolungdom som njuter höstlov. Tar klivet in i en äkta höstlovslunk.

IMG_0324

•

DSC_3766Röriga rör med byggare Bob, tänker jag när jag hör hur det fixas nere i källaren. Minns hur barnen med tungan rätt i mun och klurig blick hjälpte tv-spels-Bob att fixa rören rätt. Fast nu är det på riktigt. Gamla hus! Alltid är det något som behöver åtgärdas. Typiskt, just nu, när dagarna blir allt ruggigare och kallare, att det ska vara något som är kopplat till värme. Varmt vatten i dusch och element känns som en tillgång man inte vill undvara så här års.
Jag släpper glatt in rörmokaren när jag hör honom banka på dörren. Eller rättare; jag hänvisar honom runt huset ner till källarentrén, dörren direkt in till gamla pannrummet, rätt på pudelns kärna. Där värmepumpen i allt för många dagar har betett sig märkligt. Där lämnar jag honom  och jag har inte för avsikt att släppa iväg honom förrän han klurat ut hur de där röriga rören ska fixas. Funderar på om jag kanske ska låsa dörren utifrån, men det skulle nog framstå som något märkligt. Jag väljer att lita på att han inte smiter förrän han fått ordning på dem. Rören.
Alternativa värmekällor kan man lita på. Det är förstås extra gott att tända en brasa när man inte enkom gör det för myseffekten. Vi låter kakelugnen visa sin verkliga styrka. Värma oss och huset när moderniteterna bråkar. För i rättvisans namn; det är sällan det riktigt gamla huset som bråkar, utan betydligt oftare alla de senare tilläggen som gjorts under tidens gång. De som ska göra det enklare och bekvämare att bo. Och visst blir det enklare överlag, men också emellanåt huvudbestyr som kräver åtgärder. Vi låter brasan värma och toppar med lite hembakat framför skenet och knastret den bjuder på. Vi glömmer de röriga rören för en stund. Men rörmokarn sviker inte han heller - han fixar dem minsann.

DSC_3764

•

Denna dag känns mörk som natten. Lamporna tänds tidigt för att åstadkomma någon form av hemtrevnad och för att slippa bada i mörker och ljudet av  de tunga droppar som slår hårt mot plåten på kökstaket. En dag som gjord för att tända ljus och brasa. En dag som gjord för att botanisera bland de högar som växer fram efter hand som hösten traskar på. En trave som inbjuder till att bläddra bland bildsköna ting. En hög som möjliggör bekantskap med nya miljöer, nya karaktärer och personligheter. Bläddra sig runt världen och resa i sitt inre. En resa som för en långt.

DSC_3761

•

Det ena ger det andra, lite katten-på-råttan-effekt. Det började med ett litet citronträd för några år sedan och nu har det slutat med... ja, fast slut är det förstås inte, snarare börjar väl råttan närma sig repet, för att sedan låta katten börja jaga på nytt ... nåväl, med ett orangeri. Och trädgårdsplaner! Otaliga säckar med trädgårdsavfall och rester från, inte endast sommarens bygge utan också flera projekt sedan längre tillbaka, har äntligen slutat hänga här i vår trådgård. Nu är tippen deras nya tillhåll. Det välkomnar vi. Speciellt som vi har haft visning av vårt gröna rum för två superträdgårdsproffs. Och varför har vi haft det? Det kan jag själv undra, för det var just inget som var planerat. Men jag skyller faktiskt på citronen. Vid besök på en bomässa tidigare i höstas lyssnade vi på ett föredrag om trädgård, jag passade på att fråga hur jag skulle klippa mitt citronträd som vuxit sig helt ohanterligt stort och rätt som det kom sig hade vi bokat in en tid för hembesök. "Hembesök", det låter som om doktorn skulle komma. Fast, faktiskt ... kanske är det lite så - trädgårdsdoktorn ... som helar gröna rummets mentala hälsa, skapar lugn och harmoni, eller vad det nu är för välmående man eftersträvar. Hos oss har det fram till nu mest varit en röra som bara blivit och ska jag vara ärlig har det kommit mycket gott även ur den. I vilket fall är  detta ett projekt som känns spännande så in i bomben och helt rätt i tid. Så här sitter jag nu med uppslagna böcker och försöker förstå hur man bäst gör upp en trädgårdsplan. Mycket med hjälp ur Peter Englanders bok "Första spadtaget". Det här ska bli kul!

DSC_3731

•

En gråmulen måndag, mitt i oktober, kan man ha det sämre än att få en egen stund i köket, öppna burken med torkad lavendel och fylla sinnena med lite sommar. Jag tar fram receptet på lavendeldrömmar och vispar snabbt ihop de klassiska drömingredienserna, tillsammans med en sked av sommaren. Doften sipprar ut genom ugnsluckan när de gräddas, ut i köket och vidare genom hallen till resten av huset. Att det bara är jag och ingen annan i familjen som är speciellt förtjust i att äta dem, det är en annan femma. Ibland kan det vara naggande gott att bara lyfta på locket.

DSC_3714

DSC_3717

Lavendeldrömmar

20 kakor

100 g mjukt smör
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2,5 dl vetemjöl
1 krm hjorthornssalt
1 msk färska lavendelblommor (torkade går också bra)

Sätt ugnen på 150 grader.
Vispa smör och socker ljust och krämigt.
Blanda de torra ingredienserna med lavendelblommorna och rör ihop med smörkrämen till en smulig dag.
Krama till små bollar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda kakorna i mitten av ugnen i 15-20 minuter.

Receptet hämtat ur:
"A Piece of Cake", Leila Lindholm

•

När vi köpte vårt hus fick vi en skottkärra i inflyttningspresent av ett par kompisar. Det var en fantastisk present att få. Kanske var det huset det var fel på, för skottkärran höll ... en liten stund. En tid senare fick du en ny skottkärra av mig, av modell "kärra-för-hus-och-trädgård-i-totalrenoveringsbehov", i julklapp. Inte det mest romantiska att ge till sin käraste. Men när man köper hus av den kaliber som vårt, då inser man behovet av bra grejer och du blev glad. Den har hållit med kan jag säga (både kärleken och skottkärran). Jisses, vad den kärran har hjälpt oss att kånka och att blanda bruk och betong genom åren.
Idag är det dags igen. Vedleverans tippas på garageuppfarten i eftermiddag. Då påminner du mig om att vi inte har lyckats fixa punkan på skottkärran. Att ved värmer två gånger, det har vi blivit varse genom åren. Det behöver man inte kånka kubikmeter med ved, med enkom arm- och benstyrka, för att uppnå. Nej, en fungerande skottkärra får allt finnas tillgänglig för detta ändamål. Så jag lossar hjulet och ger mig iväg till det ställe där jag känner mig trygg med att hitta ett nytt. Men den tryggheten byts till något mer irriterat, för där finns inte det jag söker. Nästa ställe likadant. Då åker jag till det byggvaruhus, som utger sig för att vara de man ska fråga när man vill ha hjälp av fackmän, där jag en gång inhandlade denna kärleksförklaring. Beställningsvara, visar det sig. Och de vill ha över 800 kronor för ett nytt hjul! Här någonstans börjar jag bli aningen grinig att tas med och frågar vad de vill ha för en helt ny skottkärra. "1400 kronor", svarar killen i kassan utan någon vidare reflektion. Då vänder jag på klacken. Tar mig vidare till nästa ställe utan att kunna komma på ytterligare fler. Men icke. Fast där vet de råd. Efter alla turer kommer jag till slut till en däckfirma där en motorinoljad kille frågande kommer emot mig där jag står vilsen med mitt skottkärrehjul. Nemas problemas, visar det sig. Äntligen! 77 kronor fattigare, med ett lagat däck och kärran som ny, står jag nu redo för eftermiddagens leverans, tillsammans med vår gamla trotjänare som snart 20-årsjubilerar. DSC_3709

•

Det känns helt rätt att puffa till kuddarna. Göra entré i tv-soffan. Tiden är inne för danska serier, brittiska thrillers och kanske något underhållningsprogram där emellan. Bästa tiden att puffa är när "Sommarpratarna" har sin come back. Då vill jag sätta mig till rätta. Behaglig belysning, baxa mig upp i soffan tills jag sitter perfekt, höja volymen ett snäpp eller två och inte bli störd. Ett av mina absoluta favoritprogram både i rutan och på radion. Dessa livshistorier som man välkomnas in i och får ta del av, musiken och miljön. Så mycket minnen. Sommarloven när man var liten och ur radion strömmade signaturmelodin till "Sommar". Mormor i hammocken med sommarhatt på hjässan och radion intill. Först det bekanta, klingande "ding - dong - ding"; "ekot" åtföljt av sjöradiorapporten och sedan "Sommar". Våra - dina och mina - lediga sommarkvällar när vi rattat in rätt kanal och lyssnat på reprisen. Mörka, sena kvällar i trädgården, upplyst av lyktor och ljus, under fullständig tystnad från oss båda, därför att vi inte vill missa ett enda ord eller minsta lilla ton av det som sägs eller spelas i programmet. Just de är de allra bästa. Livshistorierna som berättas på ett sätt som inte går att motstå, med val av musik som vore den skapad för just detta program. De programmen ...
Många av dem gör sig bra också på tv. De har en fin, stämningsfull inramning. Jag laddar med extra puff inför säsongspremiären. Familjen fattar vinken och slår sig tysta ner intill. Det känns bra att börja veckan så. En höstig måndagkväll framför tv:ns "Sommar", med regnet smattrande mot rutorna och minnet av "ding-dong-nyheter",  glad signaturmelodi och mycket somrigt i handling, kropp och sinne.

DSC_3682