Trädgårdstankar

Trädgård på hösten – det kan vara ett sjå. Det är ju en sak när våren kommer. Lusten som infinner sig … öppna dörren … andas in den tidiga vårluften … en fika på trappan … Roa sig i tanken på vad man vill göra i det gröna rummet under säsongen som nalkas. Det gillar jag. Det är inte så viktigt att skrida till verket med allt. Inte för mig. Det bästa är nog känslan det ger att tänka på möjligheterna.
I ärlighetens namn stannar det ofta till stor del på planeringsstadiet. Detta faktum har fått min man att kalla mig för ”kompostteoretiker”. Jag vet inte hur många år som jag har utvecklat tanken på att få till en välfungerande kompost i vår trädgård. Lösningarna ser lite olika ut från ett år till ett annat. Men någon kompost har det inte blivit, utöver den redan befintliga hög som sedan alla år har funnits i ena hörnet av trädgårdens baksida.
Just denna del av trädgården är ett enda kaos. Men ändå är det där som den första fikan ute tas på våren. En kopp kaffe på trappan in till vedboden och den intilliggande lilla krukboden. Där är det alltid lä och alldeles underbart en solig vårvinterdag. Det är ofta då man börjar rodda i den där kaotiska lilla boden bland alla gamla krukor, trädgårdsredskap och annat bråte. Då känns det roligt. Kreativitet och arbetslust flödar. Frön sås, blommor planteras och från källaren plockas alla de övervintrande krukorna fram. Gödsel köps in och tanken är så övertygande om att i år … ja, i år ska det minsann grävas och gödslas och tas väl omhand hela säsongen.
Pyttsan heller! Fast det gör just inget att jag inte för det flitiga trädgårdsliv ända fram till säsongsavslutning, som jag varje år lever i tron om att jag ska få till. Jag känner mig lite som Ferdinand. Jag sitter förvisso inte under någon korkek, inte heller luktar jag på blommor hela dagarna. Men väl tryggt tillrätta på trappan, där sitter jag gärna, bland trädgårdsböcker och utrivna artiklar om trädgårdsskötsel.  Och ofta står där ändå att par jordiga gummistövlar parkerade intill. Jag är inte enbart lat av naturen.

Nu har alla krukor tömts eller flyttats till vinterförvaring. Vårt lilla trädgårdsland är grävt inför våren och en och annan notis har antecknats i mitt skrivblock inför nästa säsong. Det blev en del viktiga kom-i-håg när jag i oktober såg oredan bland det som började med en alldeles ljuvlig vision om ett trädgårdsland med kryddor, jordgubbar, ringblommor, lavendel och kronärtskockor.
Jag tror jag lägger ner det här med kronärtskockor till nästa år …
Det kan onekligen kännas svårt att tro en grå och regnig novemberdag som denna - men jag vet i alla fall: Nästa år kommer jag åter charmas av tanken på vilka projekt som ska drivas under vår- och sommarmånaderna. Varav de flesta aldrig blir av. I den röra som råder i ena trädgårdshörnan kommer årets första utefika att äga rum en solig dag på trappan in till boden. Tanken på vad det kan bli av komposten kommer åter att gäcka mig och krukor kommer att kånkas fram ur vinteridet eller få nytt innehåll. Allt för att sedvanligt föra en sinande tillvaro i slutet av augusti.
Det är härligt att ha ett grönt rum att kliva in i till våren – en outtömlig källa till glädje.

DSC_2140

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


9 − = two