I tider som dessa, mellan hägg och syren, kommer jag att tänka på den stackars skomakaren. Det blir inte mycket ledigt. Fast i år verkar det vara några fler dagar att ge på mellan dessa båda blomningar och stadens skomakare, som har haft bråda tider och nästan verkat dränkt i arbete, kan äntligen få vara lite ledig. Kanske är det för att han bokstavligt talat har stått upp över öronen och i en fullständig huller om oreda av skor som behöver halvsulas eller klackas, skinnjackor med trasiga dragkedjor, havererade mc-ställ, bagar och väskor  i behov av lagning, som syrenen de senaste åren har valt att blomma precis inpå häggen, tänker jag. Han hade helt enkelt inte hunnit med att vara ledig. Men i år då? Jo, men titta. När jag går förbi får jag svaret på varför syrenblomningen faktiskt låtit vänta på sig. Eller om det nu är häggen som blommar tidigare. I vart fall; stadens skomakare har gjort ett jätteröj och fått en herrans ordning i sin lilla verkstad. Till och med plats för en liten shop med skor, väskor, plånböcker ...  Ordning och reda. Och tid att vara ledig. Det är honom väl förunnat.

Jag tycker om att ha ärenden in till skomakaren. Jag tycker om att köpa sådant som är värt att vårda och som jag kan få lagat. Sådant som håller länge. Trevligt att vara skomakare. Väldigt trevligt att staden vi bor i har en skomakare. Jag ska nog se över om jag inte har något som behöver fixas eller lagas, något som ger mig anledning att titta in till honom. Fast nu kan jag förstås alltid titta in och se vad han har i sin lilla butik i anslutning till verkstaden. Men först unnar jag honom några fler dagar ledigt. När jag tittar ut på syrenen idag tänker jag att han nog får skynda att vara ledig. Knopparna står sprickfärdiga på många av grenarna.  Skomakaren skulle gott kunna få lite längre andhämtning från allt arbete som väntar så att han inte tröttnar och bommar igen för gott. Och syrenblomningen är helt klart värd att vänta på.