En glad, grön smiley

Det är nästan så att jag kan stå bredvid och se gräset växa och åter bli grönt, på alla de gula, kala fläckar som den sista tidens torka plågat denna gröna matta med. Allt medan regndropparna faller. Sommarregn. Så välgörande för det ledsna gröna. Visst är det förunderligt? Med en sådan växtkraft som gräsets? Nästan bums behöver man ta fram friseringsverktyget. Igen! verkar många tycka.
Att vara förunnad att kunna göra valet att att bo i hus - om man nu vill bo i hus - och samtidigt klaga på att gräset behöver klippas, det tycker jag är missklädsamt. Och jag tycker, med så små trädgårdar som det är där vi bor, att det är sorgligt om man gör valet att klippa med motorgräsklippare. Oljud och inte minst dåligt samarbete med miljön, som oftast drar igång under den tid man vill nyttja sina trädgårdar för själslig återhämtning. Nu har vi äntligen fått en granne, snett mittemot, som tycker som vi. Ett par gånger i veckan brukar vi höra det rogivande smattret från hans lilla handdrivna cylinderklippare. Det är nästan så att man får lust att klippa själv. En meditativ stund. Barfota i gräset ... smatterljudet ... doft av nyklippt gräs. Det är verkligen ingen större fysisk utmaning, eller någon speciellt tidskrävande insats, med en gräsmatta på några få hundra kvadratmeter. Ändå tror jag att kroppen mår lika bra som själen av denna lilla insats. Det gäller bara att komma på det. Våga prova. Vi har andra grannar som väljer att istället ta på sig hörselkåpor när de klipper gräset med sin motordrivna maskin. Medan barnen är i trädgården vid sidan om. Utan skydd. Gör ett annat val kan jag tycka. Kanske mindre gräsmatta eller låt gräset växa. Det är fint det också. Visst, med all respekt, jag vet; ett gissel för gräspollenallergiker. Vi är två i vår familj. Det kan vara en mycket plågsam tid. Men kanske mossa då? Jag har svårt att se vad som är fel med mossa. Det är båda mjukt och grönt och kräver mig veterligt inte mycket, om något, underhåll. i vilket fall tycker jag att man ska välja att vara glad för sin trädgård och inte se den som en plågoande som kräver tid.
För några år sedan kom vi hem efter en vecka i Bretagne början av juni. Medan packningen bärs in ser vi mellan, inte gammal då, med pollenallergi till trots, envist och lustfyllt kämpa sig igenom det högvuxna gräset med vår lilla gräsklippare. När han är färdig med det han föresatt sig, så har han klippt fram en stor, glad smiley i gräset.
Trädgård är som med böcker: de gör en rik. DSC_3264

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


× eight = 64