Vilken september. Inte ens när det enligt mediernas vädergudar ska regna klarar solen av att hålla sig borta. Den tycks obönhörligen och triumferande tränga undan den gråa, tjocka massa som samlats på himlen. Den som skulle låta sitt blöta innehåll falla och göra detta till en dag att kura inomhus. Men när yngst och mellan kommer hem gör de det torra om fötterna och istället tar de solen med sig in. Strålar som slänger sig på golvet och tycks hindra dörren från att gå igen. Vi vill gärna låta dem få vila färdigt där under våra blickar tills de drar sig undan av sig själva. För nu gör de det i ganska rask takt. Drar sig undan. Morgonen är inte längre ljus när jag vaknar denna måndag. Det känns hårt att startskottet nu gått för att börja vardagsmorgnarna i mörker för en ansenlig tid framöver. Höstdagjämning. Så var vi åter på den sidan. Dags att fylla vedboden. Och bunkra upp stearinförrådet. Men för all del - stearin doftar gott och lyser riktigt mysigt när mörkret lurar utanför. Och vad finns det att göra? Jag bestämmer mig för att välja att tycka om.