Tidigt i morse, när vi gluttade mellan morgonens första solstrålar, kände vi hur den låg där framför oss. Den där stigen som charmigt slingrar sig och för en fram utan att man riktigt vet vart. Precis så som vi tycker om den. Inte särskilt utstakad. Huvudinnehållet är ganska klart, men man kan ju inte ha en aning vilka små villospår som väntar. De som gör det extra spännande.
Det känns härligt att du och jag nu tar första steget in i några veckor då vi slipper passa tider och istället kan ta dagen som den kommer. Om jag tjuvkikar lite kan jag skönja ett och annat bad, långa frukostar, mysiga utflykter, P1:s sommarvärdar i repris sena kvällar som sakta, sakta blir lite mörkare. Vi lyser upp dem med ljus medan vi önskar att de ska vara länge. Både kvällarna och sommaren. Att det blir med lätta, lustfyllda steg som stigen med den lilla vägvisaren "semester" nu kommer ta oss fram i vår vackra sommar. Sedvanligt har vi förstås också något projekt som gäckar. Som manar till att kavla upp ärmarna. Så vet jag att det kommer bli många kvällar i orangeriet. Där vi någon gång kommer att sitta tills natten blir gryning. Bara för att det är så himla skönt att känna att man kan.
Nu packar jag för semester några veckor. Slå dig gärna ner en liten stund på min soltrapp nu när du tittat inom. Eller ta en titt in i orangeriet. Det gör mig glad om du finner dig till rätta. Jag önskar dig en fortsatt riktigt fin sommar.