Jag har en måndag hemma och har lite svårt att ta den till vara. Egentligen borde jag vara fulladdad av energi. Jag tycker ofta det är spännande att börja en ny vecka och helgen har varit lugn och vilsam utan tider att passa. Att slippa passa tider, det är att vara ledig. Dagar utan klocka.
Lite annat gör att måndagen blir svår att styra upp. Ibland kan det bli väl mycket "lite annat" och kan då ha en förmåga att uppta det mesta. Svårt att känna in var man ska börja nysta.
Idag hittar jag ingen tåt att dra i, så jag slutar leta efter den för att inte tömma mig på energi som gör bättre nytta någon annanstans.
Jag låter Katie Melua sjunga för mig medan jag lurar lite på julklappar till trion. Låter det gråa blöta utanför fönstren locka mig att sätta mig i sköna soffan med en kopp kaffe och ett soduko. När jag fått allt från ett till nio att hamna rätt upprepade gånger, öppnar jag skafferiet och plockar fram mjölpåsar. Mixar en blandning till en jämn deg. Medan den jäser försöker jag hitta ord som känns bra att sätta samman till en liten kortprosa. En meditativ stund.

När kvällen kryper inpå har jag inte varit ute på den promenad jag sannolikt hade mått gott av. Den får bli något bra till en annan dag. Istället dukar jag fram och bjuder på några av de nybakade skorpor som nu fyller burken som var tom i morse. Jag lägger ner stickningen som under dagen vuxit sig större, den som ska bli en värmande julklapp till någon jag håller mycket av. Och så tillåter jag mig att tycka att jag gjorde något bra med min måndag. En måndag som för mycket "lite annat" höll på att ta ifrån mig.

Vi är lediga några dagar J och jag. Tanken var att lägga sista handen vid sommarhuset innan vi låter projektet gå i vila för vintern. Hade vi fått bestämma skulle det ha varit sol och härliga höstdagar. Men nu gör vi ju inte det, bestämmer över vädret, så istället har vi stått på svajig byggställning i hårda vindar och murat upp stocken. Vill gärna hinna medan vi ännu har rinnande vatten i den sommarledning kommunen erbjuder. Någon vecka till med vatten och några stenar kvar att mura.
Så har vi satt några av de sista bjälkarna. Trotsat blåsten och varit glada för uppehåll och den sol som tittat fram. Jag med min svindel har tittat upp istället för ner medan jag skruvat fast järnen som håller bjälkarna i nock. Själv håller jag så hårt jag kan i vad som finns att hålla.

Idag är vi väldigt lediga och lite rastlösa. Regn som faller gör att det blir kanelbullar istället för husbygge. Det var inte så vi hade tänkt, men det blir bra det också. Och det är faktiskt en väldigt bra dag för kanelbullebak.

Vår trevlige och kunnige kontakt på det träbolag där vi beställer byggmaterialet har omsorg om vårt projekt och kollar upp hur det fortskrider. Han vill gärna att vi lägger taket innan våren, säger han. J och jag som tänkt att det kunde vara skönt att ta lite vintervila, tittar på varandra och tänker att: Jaha, där rök den. För så klart känner vi förstås hur han triggar igång oss.

Men idag känns det skönt att ha klivit ner från byggställningen. Mysigt att ha café hemma i goa soffan. Tända ljus. Regn som smattrar mot rutan.
Tak innan våren...hm, jag vet inte...vi får se hur det blir med den saken.