En amaryllis …

... står i full blom på den lilla ekbyrån. Det är så dags. Visst, de är ståtliga och fina när de än behagar blomma. Men så här i februariljuset har de svårt att mäta sig med buketten tulpaner. De blev kvar för länge i orangeriet, amaryllislökarna, innan jag kom ihåg att ta in dem i värmen. En annan står med sprängfärdig knopp i fönstret och kommer vilken dag som helst att bjuda på den mest överdådiga rosaskimrande blomning. Men i februari föredrar jag tulpanerna.

Jag har varit djupt försjunken i "kräftornas sång". Att det har varit svårt att lägga ifrån sig "Där kräftorna sjunger" är ett väldigt blygsamt betyg på en underbar bok av Delia Owens. Men solen lockade och pockade och jag kunde inte annat än att ge efter. Hemma igen med trötta ben som fick vila i februarisolen på trappan, med en kopp choklad och sidorna som ännu var olästa. Där och då läser jag den sista meningen, sakta. Detta sorgliga, att lämna miljöer och karaktärer. Möten och avsked.

4 thoughts on “En amaryllis …

  1. Tulpaner hör liksom till att ta in i hemmet nu. De ger en en föraning om att våren är nära. Amaryllis tycker jag oavsett hur vackra dem är skvallrar jul och vinter. Trots ett vitt landskap utanför så vill vi ga den där våren snart

    Kram Kajsa

    Reply
  2. A maryllis ståtlig stängel med blomma med sting uppå!
    Tulpan ,tulpan, tulpan!
    Där kräftorna sjunger ska jag snart lyssna in en gång till, det är en bok med många rum - i träsket 🙂
    Må gott Mia!
    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Det praktfulla tampas om uppmärksamheten med det vårliga.

      Alldeles underbara rum där man bara vill vara.

      Tack Tove, du också.
      Kram

      Reply

Leave a Reply to Bland Kastruller och Vinglas Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


− 4 = three