Det börjar bli …

... "bitigt om snoken". Nattliga grader under nollan har satt i gång letandet efter något varmare att klä sig i. I kakelugnen knastrar veden från fällda träd på tomten på landet.

"Terrakottaodlingen" har gjort sin utomhussejour för detta år. Står nu tätt inpå varandra (ovaccinerade och fjärran från rådande rekommendationer i denna "pestens tid") i tunga, blöta krukor efter höstens alla regn. Jag gissar att de hoppas på soliga dagar som värmer upp orangeriet och låter dem få det lite torrare om fötterna. Jag hoppas också.

Trängsel ...

En söting som sticker ut ...

Små blå att bli glad av ...

Det är en del kring detta med höstsysslor, för att sedan kunna boa in sig i stugvärmen och känna sig nöjd. Alla krukor inflyttade, landet grävt, en stapel med ved för vinterns brasor ...

Vi fyller upp ...

Intill mig på kvällen har jag en "stickekorg", det får mig att känna mig alldeles särdeles nöjd. En önskan sedan länge att kunna sticka sockor och vantar fick trion för några vintrar sedan att köpa garn till mig i julklapp. Garnet blev vilandes länge, men så, inför julen därpå, stod det "något stickat" på deras önskelistor. Det har blivit både vantar och sockor sedan dess, till min stora förnöjsamhet.

Värmande i vinter ...

Där jag är nu i livet sätter jag större värde på minnet av de där paketen man fick som liten, när någon själv hade skapat för att ge bort. Jag har lakan med mitt flicknamns initialer broderade på. Jag kommer verkligen ihåg att det inte var någon vidare julklapp att få innan jag ens hade hunnit med min första omnollning. Men nu sätter jag verkligen stort värde både på omtanken och alla minnen den ger. Vem, nu för tiden, gör sådant? Det är en fin sak att ha i sitt linneskåp tycker jag, lakan med sina initialer broderade på. Ett par goa lovikkavantar är minsann inte heller så dumt. Jag är lite stolt, men bäst; de finaste blev glada.

En av de sista överlevarna i trädgården, som pricken över I på säsongens kalastårta.

4 thoughts on “Det börjar bli …

  1. Ja det börjar bli lite "bitigt" ute vids dagar och jag kryper mer än gärna under filten på kvällen. Fast då blir det inte mycket gjort.
    Sådana kakan hade jag önskat att ha och hdmsti kade lovikavantar. Själv kan jag inte sticka. det är jag riktigt usel på.
    Kram Kajsa

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Det är gosigt under filten nu och gott att inte göra mycket mer än så.
      Kalastårtan med den perfekta tårtrosen blir nog inte mer än en fin tanke, men det räcker gott så.
      Vet du, jag kan egentligen inte heller sticka, men jag gör det på ren vilja. 🙂
      Kram till dig Kajsa!

      Reply
  2. Här har vi fortfarande hösttemperaturer och ganska så milt men det kan snabbt förändras. Hemstickade Lovikkavantar är så fina och jag stickade ett par på slöjden i åk 5. De blev perfekta. Sedan dess har det inte blivit fler, inte än i alla fall.

    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Kvickare än man anar ... 🙂
      Jag stickade ett par i slöjden i åttan - de blev helt annat än perfekta, men skam den som ger sig.
      Kramt tillbaka!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


× 8 = thirty two