... ett par fotbollsskor, storlek sex år. Fina, vita, med guld på. Halleduss, tänker jag nu, flera storlekar senare och efter tidigt "genrebyte". Fotbollen blev en handboll och vi blev "fast". Så många träningar vi backat upp och matcher vi sett sedan det blev en handbollslirare av yngste sonen. Och vi, som en familj med handboll i fokus, höll förstås på att fullständigt gå upp i limningen efter matchen i veckan som tagit svenska herrarna i handbollslandslaget till EM-semifinal. Jisses, vilken match! Handboll när den är som bäst. Så spännande att man inte vet vad man ska göra av sig. Underbar känsla när utfallet blir som efter denna match - som kronan på verket.
Men! Här är handboll i parti och minut. Som att vara på läger. Jag måste smita undan ibland. Jag är inte familjens största handbollsnörd, fast jag ibland, med en stor portion självironi och ett gott skratt, kallar mig för "expert". I ren iver fäller jag omdömen om spelarna och matchen, med enda erfarenhet att vara entusiastisk publik utan någon vidare kunskap kring sporten. Jag tycker det är kul, det är allt. Jättekul rent av.
Det duggade tätt med meddelanden som "plingade" från telefonerna, när alla i familjen, på spridda geografiska platser, inte kunde hålla undan glada kommentarer mitt i den sanna lycka som sprudlade efter slutsignalen. Glada inslag i tillvaron som förenar. Vi har blivit "bitna" allihop.
Handboll är en publikvänlig sport, det kan man inte ta ifrån den, men det kan bli väl bra. Det var då jag av en händelse fick se att Netflix har lagt ut Downton Abbey. Varenda säsong tror jag minsann. Som jag ångrat att jag inte följde den när det begav sig, "alla" pratade om den. Så gissa vem som är på nu. Jag skulle lätt kunna ha fullt upp. Det är ingen konst att bli fast när man hittar en serie man verkligen kan försjunka i och tillgången finns att streama. Men jag tar mitt lilla lugna. Ett avsnitt då och då en gråmulen dag, i mitt eget sällskap, uppkrupen i soffan med en kopp rykande latte. Lyx.
Fast, så klart, efter lite "miljöombyte", från "hårdbarkade lirare" på handbollsplanen till brittiska herresäten, så ser både jag och hela familjen fram emot nästa "drabbning" med boll i huvudrollen. Det är härligt med den nationalistiska känsla som riktigt bra idrott bjuder på. Och om det sedan är lagidrott som slutar lyckligt ... ja, du vet vad som sägs om delad glädje. Den smittar. Mångfaldigt.
Bland+Kastruller+och+Vinglas
Jag är inte speciellt intresserad av sport och handboll har aldrig varit min favorit. Inte ens i skolan gillade jag sporten. medans mina föräldrar båda utövade det.
Men man har ju inte undgått att det gått bra för oss, vilket är superskoj.
På radion sa de att så fort det går bra i handboll så är det så mycket hurrar i media men om det går dåligt säger man bara att det var handboll. För Inget slår ju fotboll. Men många runt om älskar även handbollen, så visst är den publikvänlig.
Kul med sådan familjär sammanhållning, så heja fortsättningen av kampen
Kram Kajsa
Mia
Post authorFotboll lyckas av någon anledning att ta mycket plats. Konstigt kan jag tycka. 90 minuter, ofta med förlängning, och ibland utan ett enda mål.
Men vad det än är för idrott har den en förmåga att få en att "ryckas med" när det går bra. Åtminstone känner jag så och det är en skön känsla av delad glädje, tycker jag. Härligt att vi hejar ihop. 🙂
Kram!
Znogge
Förr var jag mycket sportintresserad och såg det mesta men så är det inte numera. Vet inte vad det beror på men väljer att se något annat... Den ädla medaljen har jag dock inte missat 😀
Kram och god tisdag!
Mia
Post authorVad som roar och intresserar en varierar nog ofta över tid. Just handboll är för vår del väldigt knutet till yngste sonen, och det finns ju inget som är viktigare än barnen, även om de hunnit bli vuxna. Man vill gärna vara med och dela deras intressen.
Kram till dig och trevlig onsdag!
Ditte
Vilken handbollsmatch det var! Så spännande! Och viken prestation!
Jag är nog överlag ganska sportintresserad och följer med ganska bra. Har döttrar som förr ägnade sig åt olika sporter. Själv höll jag på mycket med fri idrott och basket. Äldsta barnbarnet Max är sportintresserad och mycket fotboll gäller.
Och visst vill man vara med och dela sina barns intresse och även barnbarns.
Kul med ert samlade familjeintresse för handboll.
Ja, annan sport också.
kram
Mia
Post authorSport, när den är som bäst, är verkligen något utöver. Egentligen är jag inte särskilt sportintresserad och just det gör det tydligt att den har en oerhörd förmåga att förena. Det är härligt! 🙂
Kram!