... i vanlig ordning. Vi räddar situationen med att börja morgonen med frukost på trappan utanför köket. En fin plats för att starta dagen, med morgonsolen glittrande i havet bortom ängen. Men det leder till ett helt dagsverke, för där, från trappan, har vi full uppsyn över det vi önskar kunna kalla en "anlagd rabatt". Där sprätter våra "kacklisar" kring och tar för sig av vad som faller dem i smaken.
Efter en kaffe på frukosten sätter jag på mig stövlar och handskar och tar fram spade och hink.
Medan solen värmer "ändalykten" som, när jag ligger där på knä, sticker upp ur det vi vill ska likna nån form av ordnad plantering, rensar jag frenetiskt det som under högsommarveckor istället har blivit en oas för "oönskad biologisk mångfald". Torkar svetten ur pannan, skjortan klibbar och det killar på ryggen. Somligt får komposten att växa, men inte mycket är hårdvaluta för den. Det mesta hamnar på högen som efter lång tid med eldningsförbud nu åter får brännas, medan annat ges till hönsen som med motsvarande frenesi krafsar i det gröna. Påtar man i jorden är de ivriga att sällskapa. En del av vårt liv på landet. I dag, i rabatten, är de ett charmigt inslag. Fast ibland, det måste tillstås, är det som att vara småbarnsförälder på nytt. Hålla styr på "oredor" som allt som oftast dras till ställen där man verkligen inte vill ha dem.
Det tar det mesta av min dag, men det är mödan värt, och fortfarande eftermiddagssol när jag går den lilla promenaden runt udden. Skönt att sträcka ut både ben och rygg. Långa kliv i lagom takt. Jag får se att någon annan har ägnat dagen åt strandnära byggprojekt, fullt tillåtet utan "översyningsmannens" tillstånd.
Det är en härlig tid för kreativa skapelser, både skulpturala och blomstrande.