… stegen blir i lågskor och vårjacka. De går längs med vattnet, över den lilla träbron, förbi koloniområdet, genom gatorna med sekelskifteshus och så, rätt vad det är, är jag hemma igen. En kopp varm choklad på trappan. Boken bredvid. Den blir inte uppslagen - fullt upp med att bara sitta där ... luta mig tillbaka.
Så mycket öppnare sinnet blir när koltrasten möter upp oss i den tidiga morgonen från äppelträdets allra högsta gren. Plockar in några snödroppar. Fyller försiktigt på vatten i små krukor med frön, i hopp om att plantor ska gro och spira. Knopp, grönska, sådd, skörd. En vinters vila till ända, ett djupt andetag, nya krafter.
Visst viner vindarna bistert emellanåt och visst vore det klokast att låta vårjackan vänta, men som vi redan har väntat.
Full av förväntan. Vår i sikte och äntligen, äntligen, kan man med gott samvete ha glada tankar på evenemang och vänträffar.
Znogge
Ja, så mycket lättare allting blir känner jag med! Vintern är inte min årstid utan jag välkomnar varje vårtecken med glädje. Fågelkvitter i februari gör gott i själen.
Önskar en fin helg!
Kram
Mia
Post authorVårljus och fågelkvitter. Man kommer långt på det. 🙂
Tack, detsamma!
Kram!
Christina+Karlsson
Å, hörde just koltrasten kvittra här utanför fönstret - precis före det att jag läste om din koltrast 🙂 Nog är våren på gång både här och där. Det känns hoppfullt, så himla hoppfullt och ljust.
Allt gott!
Kram
Mia
Post authorEtt säkert vårtecken. 🙂 Viktigt och härligt att få känna hopp.
Tack, detsamma.
Kram till dig Christina!
Ditte
Visst är det skönt med en känsla av vår. Och just att njuta av dessa små stunder gör tillvaron så mycket mer behaglig.
Stort tack för promenaden och koppen med choklad.
Kram
Mia
Post authorAtt förnimma våren - det bästa. Mysigt att dela stunden med en kopp varm choklad med dig.
Kram!