... och just inte kan göra något, far andra runt som skållade troll omkring mig. Sitter där och känner mig skyldig fast jag inte direkt kan rå för hur det har blivit. Jag hade absolut undvikit det om jag kunnat. "Du har lite för bråttom lite för ofta", säger J. Ja, kanske är det så.
Det händer så fort. Plötsligt förändras bilden. Allt hamnar på vänt. Lagom till påsk och min födelsedag, apriltös som jag är, efter flera timmars bilfärd för första besöket hos äldst och hans flickvän i deras precis nyköpta och nyinflyttade hus - ja, då finns där en liten osynlig trappavsats som jag har brått nerför utan att uppmärksamma. Ett felsteg och en stund senare är ena armen ett stort paket. Inslagen. Snygg födelsedagspresent.
Sedan dess lever jag livet som en enarmad bandit; smyger runt, verkar smita undan - oförmögen att ta mig an det mesta som finns på den härliga att-göra-listan för våren. Nyttohanden till på köpet. Inte en vettig bokstav har hamnat på pränt. Borsten far oredigt med envist runt band gaddarna för att göra sitt åt tandhälsan. Jag har också hunnit med en sväng på operationsbordet, omgiven av människor med vänliga ögon och mjuka röster som, helt gömda i sterila kläder, övertygar mig om att det kommer att bli bra när de satt fast min hand i armen med hjälp av platta och skruvar. Känner mig trygg med det. Helst hade jag förstås sluppit, men jag är så glad att jag får hjälp.
På den vägen är det. Nu har jag ett handskydd som jag kan ta på och av. Ett digert rehabiliteringsprogram att följa länge.
Så medan jag lunkar kring och gör tappra men ganska meningslösa försök att bidra, irrar J omkring på ett sätt som påminner om våra yra höns, i full färd med att försöka hålla jämnt skägg gällande våra ambitioner för våren. Lite ledsen ibland, men mest är jag glad. Ser björken slå ut, små solar i gräset titta upp, och själv är jag sakta men säkert på G.
Bland Kastruller och Vinglas
Oj då, vad fort livet kan vända. Hoppas din rehabilitering går smidigt och Bra medan mannen får irra omkring som ett yrt höns
Kram Kajsa
Mia
Post authorSå är det.
Jo, tack, sakta men säkert. Med rätt inställning går det mesta.
Kram!
znogge
Vilken maximal otur men olyckan är tyvärr snabbt framme. Faller man fel är det så lätt att en hand, arm eller axel går sönder. Så skönt att du är operarad och att det gick bra. Nu får du fokusera på rehabiliteringen och ta det i din takt.
För en månad sedan snubblade jag över en rot när jag var ute med vår hund. Jag föll handlöst och tog inte för mig. I efterhand inser jag att jag hade stor tur för inget bröts. Jo, sprickor i något revben men det gör man inget åt och nu är det snart bra.
Önskar dig en fortsatt god återhämtning!
Kram
Mia
Post authorJa, ibland önskar man att man kunde backa tiden. Då hade jag låtit bli att trampa fel. Men jag är glad att de kunde "reparera" mig. Nu tar jag mig sakta men säkert fram, det får helt enkelt ta sin tid.
Ett revben är, vad jag hört, inte så näpet att få spricka i. Skönt ändå när läkningen kommit långt.
Tack för omtanke!
Kram!
Bosse Lidén
Tänk vad fort det kan gå. Kanske lite extra jobbigt för husägarna som givetvis är oskyldiga. En olycka kan komma sekundsnabbt. Kunde det åtminstone inte varit din dominanta hand. Hjälper inte att vara efterklok. Tur det finns proffsig hjälp att få. Önskar dig allt gott och att du blir helt återställd så snabbt som möjligt. Har du inte blivit bättre med den oskadade handen? Jag gör många saker "först" med fel hand. Fast jag är högerhänt håller jag en golfklubba och ishockeyklubba som vänsterhänta gör. Jag öppnar burkar med vänster...
Förstår att det kom extra dumt med den säsong som börjat.
Bamsekram, Bosse
Mia
Post authorSnabbt går det, man hinner knappt fatta vad som händer. Men visst har jag blivit flinkare med "fel" hand, den grejar det mesta. En hel del kräver två händer, knyta skorna tex, då blir det värre. Men nu är jag kommen så långt att jag knyter hejvilt. 😉 En fördel, absolut, att träna bägge hjärnhalvorna. Inget ont som inte ... Ja, du vet.
Tack för omtanke och stor kram, det värmer.
Kram till dig.