"Vågar du utmana mig på det?" undrar äldst en kväll när han får syn på att jag har appen till Wordfued nedladdad i telefonen. Han må vara en fena på mycket, men att finna olika kombinationer ur innehållet i vårt alfabet - det drar jag mig inte för att utmana honom i. Där har jag helt klart en ärlig chans. "Vågar?", utbrister jag, en aning stött över hur jag uppfattar frågan. "Självklart gör jag det." Jag börjar. "Lära", skriver jag och får en hyfsad start poängmässigt. Han skyndar att lägga ut sitt ö med att skriva "nöta". Jag bygger på med "klöst".
Så sitter vi där medan bollen rullar fram och tillbaka och studsar upp och ner likt åskådarna vi har omkring oss. Det skallar ömsom: "Jaaa!", "Näää!", "Men va´ faaasen?!" med eftertryck. Men det är inte en reaktion på hur vi hanterar svenska språket, även om det kan ifrågasättas när de mest märkliga ord tillåts passera. Nej, delar av övriga familjen sitter som klistrade med blicken mot skärmen som visar hur VM-pojkarna dribblar, jagar och springer runt en hel plan, med fokus på en liten boll, i ett hett Brasilien. Allt medan vi sitter helt försjunkna vid våra små skärmar. Gör tappra försök att trolla med bokstäver. Vi tittar upp på varandra ibland och slänger en lurigt leende blick. "Nu du", säger äldst och plirar med ögonen.
VI har kul. Kvällen går. Bollgänget går och lägger sig utan att jag har noterat hur matchen slutar. Helt fokuserad på egen vinst. Timmen blir sen.
Minsann! När ögonen börjar kryssa av trötthet, då vinner jag! Ett hårt slag för äldst, det är uppenbart. Han drar genast igång ett nytt parti. Jag lägger två ord sedan orkar jag inte tänka, mer än att, vilket jag citerar högt: "Vågar du utmana mig på det?" Jo,tack. Man ska vara försiktig med att vara allt för kaxig. Fast tonen är förstås hjärtlig.
Dagen efter blir resultatet av hans revanschlystnad påtaglig. Det lilla digitala korsordet följer oss. Eller snarare förföljer oss. Med jämna mellanrum tar jag en ny koll på vad jag skulle kunna kombinera med till synes hopplösa bokstäver. Funderar länge. Slår till slut till med något som känns rätt mediokert i både stil och poäng. Medan äldst får till det ena efter det andra som ökar på poängskillnaden. Något förargad över detta, fast jag helst vill framstå som oberörd, har jag till och med krysset framför mig i köket, mitt bland råvaror som ska tas om hand. När han svarar med ett "y" som ger orden "sy" och "ly" och hela 43 poäng! ... då börjat jag så smått bli övertygad om att det faktiskt går att fuska. "Ly!" Vad tusan är det för ord? Ett snabbt besök i ordlistan ge mig svar på det och jag kan inte annat än att låta honom ta äran åt sig av sin fullträff.
Det blir svårt att matcha poängställningen. Men jag ger inte upp. Så tusan heller. Det vore väl själve den om jag inte skulle kunna vinna det här.
"Försiktig med att vara alltför kaxig", var det. Jo, det är nog bäst det. De kommer ifatt en, "de små liven".
