Torkväder. Jag hänger tvätten ute. Konstaterar att nu är det kläder med långa ben och långa ärmar som tar mest plats på linan. Linne och shorts börjar bli utbytta. Snart ny säsong. Höst. Dags att börja klä sig lite varmare. Göra sig beredd på dagar, kanske framförallt morgnar och kvällar, som är lite kallare. Vi är redan där.
Det får mig onekligen att grunna en aning på garderobsinnehåll. Jag går igenom det i tankarna. Kommer fram till att det nog håller för den kommande tidens temperatur- och väderskiftningar. Visst, det vore ju kul att fylla på. Och kanske byta ut en del. Men behövs det? Hm ... en fråga med vitt skilda svar.
Äldst har en fantastisk förmåga att fylla på. Att shoppa loss. Jag kan dela den härliga känslan med honom. Den härliga känsla som det faktiskt ibland kan vara att sätta sprätt på pengar. "Va!", utbrister mellan med ett uttryck i ansiktet som tydligt visar fullständig oförståelse, "Tycker du det är härligt att göra av med pengar?" Mellan som verkligen, så länge det bara går, drar ut på stunden innan det blir dags för nya inköp. "Jag tänker alltid", säger han, "vad kan jag göra istället för de här pengarna?" Då tittar äldst och jag på varandra: ???
Så har vi yngst. Han förhåller sig rent praktiskt till de här bestyren. I alla fall när det gäller klädinköp. Han tar sig till butiken och springer rätt på det han vill ha. Bestämmer sig på en gång. "Men", säger jag, om jag följt med som smakråd, "ska du inte se dig om och prova lite mer först?" "Varför då?" Han köper det han behöver, pang på bara. Kolla in mer när man redan sett något man vill ha! Vad ska det vara bra för?

Om man liknar vår trio med det där bekanta äpplet, från det omtalade trädet, som enligt vad man säger inte faller så långt bort, så tycks de ha fallit från väldigt spretande grenar. Men det är faktiskt ingen annan än du och jag som är förälder till denna sammanlänkade lilla skara. Det är väl skaparglädjen, gissar jag, som gett denna mångfald.