Mina fina röda gummistövlar borde fått följa med mig på promenaden denna dag. De är alldeles extra fina därför att äldst, mellan och yngst en gång valt dem till mig som julklapp. Och röda därför att de tyckte att de var en bra färg till mig. Tror jag. I vilket fall blir jag blir glad av dem och använder dem både ofta och gärna. Fast de lämnar sällan trädgården, de är liksom en del av mitt gröna-rummet-liv. Men denna dag hade det varit klokt att låta dem göra det. Jag väljer noga vägar och omvägar där jag raskt tar mig fram på det blöta, bitvis dränkta skogsspåret, men tvingas ändå gå igenom vida, djupa pölar som den mättade marken inte  förmått låta rinna undan. Kängorna som istället tar mig runt spåret, i sällskap med vindens svepande knuffar i ryggen, håller mig turligt nog varm och torr om fötterna och promenaden gör mig gott. Fast jag blir gladare av mina röda stövlar - de får följa med en annan dag.