Det är lite höst över en daggvåt dahlia. En tidig morgon en dag i september. En solig morgon efter en regnig natt.
Daggvåt trädgårdsgrönska utanför fönstret intill frukostbordet. Solstänk. Det är en skön avrundning på ett abrupt uppvaknande till en ny vecka.
Jag är inte riktigt kompis med väckarklockan som retfullt signalerar att den härliga, lediga helgen på nytt har ramlat in i vardagen. Fast att lämna en helg med fin inramning; det är något bra att ta med in i en ny femdagarscykel.
Så lite guld går att strö även över en måndagsmorgon. När dagen bara fått en chans att starta och jag är tillräckligt vaken.
Det är alltid lite spännande att ta klivet in i en ny vecka.