Idag åker vinterkängorna fram. De borstas och impregneras innan jag sticker fötterna i dem och sen, under promenaden, känner jag hur de värmer och skyddar mot den kalla, frostvita marken. Jag har hunnit längta en stund nu efter frostnupna morgnar och det gör mig lite glad att se trädgården ligga vintervit utanför fönstret. Snön är inte kommen och där jag bor kan man minsann inte var säker på att den alls kommer, men nattens alla minusgrader gör marken vit och ger känsla av vinter - och det är härligt.

Morgonen inleds med en stunds meditation. Det är inget jag är speciellt flink på, men de stunder jag tillåter mig  är väl tillvaratagna. De ger mental vila som följer mig under dagen. En skön start på en ny dag och ny vecka.
Medan jag ännu sitter vilsamt lutad mot sänggaveln, med ljuv musik i lurarna upprepandes mitt mantra med slutna ögon, hittar solljuset  in genom det lilla fönstret vid sidan om. Det blir ljust innanför ögonlocken. När jag lämnar min "heliga formel" för att fortsätta vardagen tittar jag upp i en klarblå himmel.

Temperaturen ligger fortsatt på stadiga minusgrader och marken ligger frostvit så länge solen inte hunnit smälta den. Jag trampar kring i mina varma, goa vinterkängor, andas kall, klar luft och känner solen värma.
Helt okej att börja veckan så.